Feedback

Anders Eklöf

Ålder: 28

Bor: Gävle

Konsoler: Nintendo 64, Nintendo 8-bit, Nintendo DS, Nintendo Wii, PS3, PSP, Sony Playstation, Sony Playstation 2, Super Nintendo (SNES), Xbox360

Senaste recension: Spyro Reignited Trilogy

Min första konsol: Gameboy Pocket

Bästa spel: De långa timmarna med Final Fantasy IX när det först kom ut.

Sämsta spelupplevelse: Den horribla splitscreenen i Lego Lord of the Rings

Spelar just nu: Final Fantasy XIII: Lightning Returns


Anders är en passionerad tv-spelsälskare som är boende i Gävle sedan några år tillbaka. De spel som intresserar honom mest är de som lyckas engagera med en intressant handling tillsammans med spelglädje. 

På fritiden reser han gärna utomlands, spenderar tid i soffan framför en trevlig tv-serie eller film och läser serier eller faktaböcker. 

Anders är en av redaktörerna på sajten. 

https://twitter.com/andersmeklof


Mina senaste bloggar

Av Anders Eklöf

Publicerat 2 maj 2013

Proteus

Indietipset: Proteus

En ny artikelserie där vi tipsar om indiepärlor som finns därute. Först ut: Proteus.

Till att börja med så är inte Proteus som de flesta andra spel. Det finns inget tydligt mål. Inga specifika uppdrag eller egentligen någon som helst närvarande handling. Det är egentligen inte mycket mer än en promenad på en mystisk ö, samtidigt som det kan vara så mycket mer. 


När Proteus börjar är allt du ser en ö i horisonten i förstapersonsvy. Grafiken påminner en del om stilen i Minecraft med pixliga former och klara färger, samtidigt som det är något väldigt eget. Till en början går du bara runt på den här mystiska ön utan att veta vad det är för ö och vad du gör där. Du promenerar runt på ön och tar in alla intryck i färger och den ambienta blippiga musiken ackompanjerar dina långsamma steg. Ibland kanske du stöter på något som ser ut som en kanin, men det är inte riktigt säkert på grund av den blockiga och otydliga grafiken. Ibland ser du en uggla flyga förbi, ett regn kan blåsa över ön och du kanske till och med hittar en tom övergiven stuga eller mystiska monument uppe på en bergstopp. 

När du gått ett tag börjar du märka att solen går ner och dag blir natt. Här byts den mysiga och färgglada stämningen ut mot en mörkare och lugnare mysighet och musiken blir ännu mer underlig. Efter ännu en stund in i din mystiska promenad så ser du ett konstigt ljus i horisonten. Självklart måste du undersöka vad det är. 

Den här processen går spelet igenom några gånger. Dag blir natt. Olika väderlekar inträffar och saker och ting på ön förändras mer och mer för varje gång, om än diskret och sublimt ibland. Så nu kanske du förstår vad jag menade med att det inte är något konventionellt spel. På många sätt påminner det om indiehitten Journey från förra året då det är en mycket immersiv upplevelse som går ut på en resa, men det här spelet känns ännu mer pretentiöst och underligt i sin utformning och berättande. Gillade du Journey så finns det en stor chans att du uppskattar Proteus, men det är ingen garanti eftersom det är kan verka ännu mer svårtillgängligt. Medan Journey tar dig på en resa från plats A till B så är det här mer en vandring på en bestämd plats där saker och ting händer och förändras då och då. Det finns en början och ett slut, men det kan ta ett tag att förstå att det faktiskt finns någon form av berättelse långt därinne. 

Spelet går att köpa här för en skaplig summa: http://www.visitproteus.com/
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 24 april 2013

God of war 3

Spelar just nu: God of War III och Final Fantasy Tactics

Anders fortsätter gudaslaktresan med God of War III, men pausar våldet med strategirollspel.

Som jag skrev i en tidigare blogg så spelade jag väldigt nyligen Playstation 2-spelet God of War II (HD-Collection) som jag tidigare missat. Nu när jag väl spelat igenom det så ser jag tillbaka på det som en mycket underhållande resa med riktigt bra strider, bossar och omgivningar. Även om handlingen inte blir mer än en hämndresa med hinder på vägen som måste dödas så brutalt som möjligt så är det en extremt episkt upplevelse. 



Nu kände jag att det var dags för den tredje delen.

När God of War III kom till Playstation 3 år 2010 var det först och främst extremt höga förväntningar hos fansen. Jag minns att en polare till mig peppade väldigt mycket inför spelets release och spelade om demon flera gånger. Det ansågs också som ett mycket snyggt spel när det kom, kanske det snyggaste just då. Nu när jag sitter med kontrollen  i händerna år 2013 så är det faktiskt inte något av det snyggaste jag varit med om. Grafiken känns egentligen inte mer än som en uppdaterad version av motorn i God of War II (i alla fall om man jämför med HD-versionen) med mer detaljer som skuggor och liknande på karaktärerna. Självklart är det också mer storslagna händelser, men rent spelmässigt är det verkligen ingen stor skillnad på de två spelen. Nu har det visserligen hänt en hel del på den grafiska fronten de senaste åren och den kommande generationen spelkonsoler är på väg, men jag hade ändå förväntat mig mer av grafiken. 



Handlingen i det tredje spelet fortsätter där tvåan slutade. Kratos fortsätter hämnas på Olympus och har som största mål att ha ihjäl Zeus utan någon som helst respekt för någonting på vägen dit. Vid det här laget börjar Kratos hämndresa nästan bli parodisk på sig själv då det knappt går att ta honom seriöst när han ryter till mot en gud eller mytologiskt väsen innan han sliter huvudet av dem bara för att de råkade vara i vägen för honom. God of War II var brutalt, men det här tar det hela ett steg längre. En detalj är att Kratos blir nerblodad under striderna till exempel, medan avslutningssekvenserna kan vara något av det våldsammaste jag sett i ett spel på länge. Ta avslutandet av solguden Helios som exempel. Helios ber på sina bara knän att Kratos ska skona honom, men han svarar honom med att ställa sig bakom honom och slita av honom huvudet levande. Det är något tillfredsställande med sånt här övervåld som verkligen går över gränsen för det realistiska, men ibland går det även för långt här.

Hittills är det absolut ett mycket underhållande spel, men det känns som att tvåan var ett allmänt bättre spel med häftigare händelser och så. Trean känns mest bara som en direkt fortsättning på tvåan där hämndresan "slutade" sist. Jag har visserligen inte spelat särskilt mycket av det, men det är min magkänsla.



Jag brukar ofta spela ett PSP-spel vid sidan av de större spelen på de stationära konsolerna och den här gången blev det Final Fantasy Tactics: The War of the Lions från 2007 som är en remake av originalet till Playstation. Spelet utspelar sig i samma värld som Final Fantasy XII, alltså Ivalice. Jag har knappt kommit i kontakt med genren strategirollspel tidigare, men jag måste säga att jag gillar det. Det blir en extra dimension av utmaning till det hela. Dock så kanske inte det här spelet är det perfekta att börja med, eftersom det är skapligt avancerat med massor med regler, väldigt mycket att fixa med karaktärerna osv. Även handlingen är relativt avancerad då det kretsar mycket kring politik och krigsföring, plus att alla talar med sån här fin klassisk engelska. Jag har inte spelat det mycket alls, så jag har ingen större uppfattning av spelet, men det kanske kommer en recension när jag spelat mer. 



Nu ska jag iväg och slakta nästa gud i God of War III! Undra hur hans död ska gå till? 

Vilket är ditt favoritspel i God of War-serien? När går våldet över gränsen? Vilka strategirollspel är att rekommendera? 
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 16 april 2013

Demon's Souls

Tankar om Demon's Souls

Anders har gett sig på From Software's mer eller mindre kultförklarade spel Demon's Souls från år 2009. Klarar han av pressen?

Under veckan har vi fått se massor med nytt material från det hett efterlängtade Dark Souls II – uppföljaren till de högt uppskattade spelen Demon's Souls och Dark Souls från år 2009 respektive 2010. Många uppskattar serien för sin extrema svårighetsgrad, de oförlåtande reglerna och dess "trial & errors". Andra älskar spelen för deras tunga atmosfär och avskalade narrativ. 

Själv har jag aldrig riktigt kommit i kontakt med serien på egen hand, utan har mest lyssnat på hyllningar från fanatiska vänner eller från andra i branschen. Det finns en vän i min vänskapskrets som knappt kan hålla en konversation utan att Dark Souls dyker upp i någon form. Nu när vi även fått se läckra bilder och gameplay från den kommande uppföljaren så har jag det ganska svårt att inte vilja hoppa på hypetåget. 

Då kom jag på att jag faktiskt har köpt Demon's Souls till Playstation 3 på Tradera för någon billig penning någon gång, men jag ägnade bara en spelsession på runt 20-30 minuter innan jag la tillbaka det i min spelhylla. Så häromkvällen tog jag tillfället i akt och poppade i skivan i den gamla svarta brödrosten. 

Tre timmar senare kände jag mig nöjd för kvällen. 


Jag har nu spelat ungefär sju-åtta timmar av spelet och det är verkligen något med det som får mig att vilja spela flera timmar utan avbrott. Spelet går ut på att nästan hela världen har blivit ödelagd av demoner och en tung dimma ligger över huvudstaden. Många krigare söker sig till staden för att hämta hem ära och liknande, men ingen har kommit tillbaka. Du är en av dessa krigare. Dina största mål är att besegra fiender och få själar för att kunna köpa nya vapen och höja dina färdigheter men också att besegra stora utmanande bossar. När du dör i spelet transporteras du nämligen till senaste checkpointen (som det inte finns särskilt många av) och du är i själform. Du får behålla alla dina vapen och färdigheter, men du är en aning försämrad och du har förlorat alla dina samlade själar. Du har möjlighet att gå tillbaka till den platsen där du dog för att plocka upp själarna, men dör du på vägen är de förlorade för alltid. 

Som du kanske förstår så är det ett väldigt oförlåtande spel. Senast jag satt och spelade det lyckades jag komma till den andra bossen som är en enorm riddare med ett lika enormt vapen. Jag tror att jag fick kontrollera min karaktär i ungefär tio-femton sekunder innan jag fick ett slag mot mig och dog direkt. Jag kan också nämna att jag knappt har kommit någon vart under dessa sju-åtta timmar som jag spelat. 

Samtidigt som det är ett extremt oförlåtande och utmanande spel så är det också väldigt belönande när man väl lyckas med saker. Kommer du förbi ett parti som du haft problem med efter att ha levlat upp en aning, skaffat ett nytt vapen eller använt en annan taktik så känns det verkligen bra. Det märks också verkligen när du väl har levlat då det tydligt känns att dina slag tar mer och att din karaktär tål mer stryk. 


Även om jag kan uppskatta att spela ett spel som inte ger mig särskilt mycket utmaning, som jag spelar igenom utan att knappt dö, så är det något speciellt med spel som verkligen får en att svära till och vilja ge sig på det svåra partiet om och om igen tills hindret är besegrat. Många gånger får det mig att tänka på gamla spel till Nintendo 8-bitars, andra gånger till det gamla klassiska brädspelet Drakborgen. Det kan absolut bli en aning frustrerande till och från när man förlorar sina själar på samma plats flera gånger och kommer på sig själv med att man inte använde dem innan det där svåra partiet, men för det mesta så överväger kvalitéerna enormt.

Vill du ha dig en riktigt utmaning som räcker enormt mycket kan jag rekommendera Demon's Souls som du kan få tag i till Playstation 3 för en billig penning på Playstation Store. Spelet finns tyvärr inte på Xbox 360, men det gör däremot uppföljaren Dark Souls (som jag ännu inte spelat). 

Nu ska jag iväg igen och bli mördad av en enorm riddare på ett slag hundra gånger. 
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 10 april 2013

God of War II

Spelar just nu: God of War II och Final Fantasy IX

Anders berättar vad han har spelat den senaste tiden.

Jag har egentligen aldrig varit något enormt fan utav Santa Monica's episka gudslaktarserie God of War. Det har alltid varit något med estetiken som inte riktigt har tilltalat mig och Kratos berättelse är inte mer intressant än att han är väldigt hämndlysten och slaktar gudar, titaner och hjältar på vägen. De enda spelen jag spelat i serien tidigare är det första och Chains of Olympus till PSP, men det har helt enkelt inte blivit mer. 

För ett tag sen fick jag dock för mig att skaffa mig God of War HD Collection till Playstation 3 för att för försöka förstå mig på hypen från både press och vänner kring Kratos äventyr genom att spela God of War II. Efter de många timmar med spelen jag hittills hunnit med kan jag lugnt säga att jag skall äta upp mina gamla tankar om serien ganska rejält. 


"Hack n Slash"-genren är lugnt min absoluta favoritgenre, och God of War II gör väldigt mycket rätt. Till skillnad från det första spelet som kan ses ganska fattigt och sparsmakat när jag tittar tillbaka till det så är uppföljare full av variation i form av väldigt många olika fiendetyper, massor med bossar, fler intressanta pussel och många enormt episka scener. Handlingen sträcker sig inte längre än att Kratos förlorar sin gudastatus av Zeus, vilket för honom på en resa för att komma till "The Sisters of Fate" som kan få honom tillbaka till tillfället då han förlorade sina krafter och därmed hämnas. På sin väg kastar man sig mellan flygande griper, klättrar omkring inuti titanen Atlas kropp, slåss mot Perseus, stöter på Jason och självklart slaktar man massor med grekiska mytologiska djur. Vissa pussel kan vara en aning irriterande och långsökta och ibland känns vissa partier som långa transportsträckor, men det går inte att undgå att jag sitter i flera timmar med spelet varje gång jag håller i handkontrollen. Jag ser verkligen fram emot att få spela God of War III och Ascension sen när jag är klar med tvåan. 


I övrigt spelar jag också om Final Fantasy IX för kanske femte eller sjätte gången som jag laddat ner på mitt PSP via psn. Tidigare har jag alltid spelat det på Playstation, men det är något speciellt med att kunna kura ihop sig i sängen eller soffan med endast skärmens ljus som ljuskälla. Final Fantasy IX är utan tvekan mitt favoritspel i serien och kanske också mitt absoluta favoritspel någonsin. Det säger sig själv när jag sitter här och nästan klarat spelet för kanske sjätte gången och har minst lika kul som de föregående gångerna. Det är framförallt en mycket fin berättelse som tar upp många intressanta teman plus att det är ett solitt JRPG. Kan lugnt rekommendera det till alla som uppskattar JRPG-genren eller enbart har spelat någon annan del i serien. 


Nej, nu ska jag flytta mig från datorn och fortsätta slakta mytologiska varelser med Kratos...

Vad tycker du om God of War-serien? Vilket Final Fantasy är din favorit? 
Klicka här för att kommentera
« 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 »

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender