Feedback

Anders Eklöf

Ålder: 28

Bor: Gävle

Konsoler: Nintendo 64, Nintendo 8-bit, Nintendo DS, Nintendo Wii, PS3, PSP, Sony Playstation, Sony Playstation 2, Super Nintendo (SNES), Xbox360

Senaste recension: Spyro Reignited Trilogy

Min första konsol: Gameboy Pocket

Bästa spel: De långa timmarna med Final Fantasy IX när det först kom ut.

Sämsta spelupplevelse: Den horribla splitscreenen i Lego Lord of the Rings

Spelar just nu: Final Fantasy XIII: Lightning Returns


Anders är en passionerad tv-spelsälskare som är boende i Gävle sedan några år tillbaka. De spel som intresserar honom mest är de som lyckas engagera med en intressant handling tillsammans med spelglädje. 

På fritiden reser han gärna utomlands, spenderar tid i soffan framför en trevlig tv-serie eller film och läser serier eller faktaböcker. 

Anders är en av redaktörerna på sajten. 

https://twitter.com/andersmeklof


Mina senaste bloggar

Av Anders Eklöf

Publicerat 8 oktober 2013

Retrospel i Västerås

Anders och Alexander bestämde sig för att besöka spelmässan Retrogathering i Västerås. Det här är Anders erfarenheter från besöket.

När jag kvällen innan ställer väckarklockan i mobilen på 06.00 och läser orden "larmet är inställt på 4 timmar och 5 minuter från nu" känner jag mig inte särskilt peppad att åka till Västerås för årets Retrogathering. Det kanske inte är supersmart att lägga sig 02.14 när man vet att man ska åka tåg i nästan tre timmar nästa dag.


Retrogathering är en spelmässa där det går att spela och köpa gamla retrospel där unga som gamla möts och minglar varje år. Dessutom anordnas Pong-SM och andra spelrelaterade tävlingar.  

Till slut tar jag mig fram till årets mässa och möter upp kollegan Alexander Lindhe. Det första som slår mig är att kön ringlar sig långt utanför lokalen, vilket är en kontrast mot förra året då det inte var några problem alls att ta sig in. När vi väl tagit oss in i marknadsrummet blir vi dessutom bemötta av en vägg av svett och värme samt en enorm folkmängd som ivrigt letar efter retrofynd. Den första timmen gick egentligen inte ut på mycket mer än att försöka ta sig fram till borden tillräckligt länge för att kanske hitta ett värt spel eller två.

Under dagen träffade vi också på det härliga gänget från videobloggen Gaminggrannar, som jag även mötte första gången på förra årets mässa. Som vanligt har de fulla väskor med inköpta spel redan efter första timmen. Ibland kan man undra hur de har råd med allt samt om tiden finns att spela alla dessa gamla retrospel? Det är alltid trevligt att träffa på Dave, Hiro och Ekken.


Något av det häftigaste på årets Retrogathering var utan tvekan killen som byggt sig en egen Space Marine-dräkt från figurspelet Warhammer 40 000. Varje gång vi såg honom var det svårt att inte spotta ur sig fyra-fem adjektiv med vidöppna ögon. Det var också extremt imponerande att han hade byggt in rörelsesensorer i dräkten som gjorde att den lät när han gick omkring. En intervju med honom dyker upp på sidan senare i veckan.

Ganska tidigt på dagen fick jag syn på ett exemplar av det hett eftertraktade Nintendo 64-spelet Paper Mario på en hylla för 500 kronor, vilket är ett väldigt bra pris med tanke på att det brukar ligga på runt 700-800 kronor på nätet. Dum som jag är bestämde jag mig för att fundera en stund. Efter att vi kommer tillbaka från en lunchpaus är jag inställd på att köpa det. Till min besvikelse ser jag att det saknas på hyllan och får höra att det nyligen blivit sålt. Under resten av dagen blev det ett ganska maniskt letande efter ett till exemplar av spelet. Tyvärr utan resultat.


Tyvärr finns också möjligheten att bli lurad på mässor som denna. Vid ett bord hittade jag Super Nintendo-spelet Starwing med en underlig regionskod samt en varningstext på tyska. Okunnig som jag är frågar jag om spelet är på engelska och får svaret att det troligtvis är det. Senare under dagen står jag och minglar med en annan försäljare och kommer in på problemet med just tyskspråkiga spel. Då plockar jag fram spelet och får höra att det faktiskt är tyskt. Jag lyckades visserligen få pengarna tillbaka, men det är synd att det ska få hända. Dessutom köpte jag Donkey Kong Country 3 med en sliten etikett hos en annan försäljare. När jag kom hem visade det sig att det inte fungerade. Alexander köpte också en NES-kontrol som också visade sig vara defekt.


Trots att det går att stöta på sådana tråkiga saker är jag väldigt nöjd med årets mässa. Det finns något speciellt med att kunna rota bland gamla kassetter som en vunnen Tradera-auktion inte kan ersätta. Dessutom är det enormt trevligt att kunna mingla med likasinnade. Årets skörd bestod av ett japanskt exemplar av Final Fantasy V, Donkey Kong Country, Turtles in Time samt Mega Man X Collection till PS2. Jag fick också hem några "for display only"-märkta kartonger till några SNES-spel.

Efter en lång dag tar vi oss till Örebro för att möta upp David Ehrelind (eller Polygonprettot) för att diskutera sidan, livet och spel mellan några ölglas. När jag väl tar mig hem till Gävle är jag otroligt nöjd med årets Retrogathering, men kan inte göra något annat än att redan längta tillbaka till nästa gång.

http://retrogathering.se/









Fotograf: Anders Eklöf och Alexander Lindhe
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 1 oktober 2013

Grand Theft Auto V

Hur skildras spelkulturen i media?

Anders tar sig an problemet hur media skildrar spelkulturen kontra hur det faktiskt kan se ut i verkligheten.

När jag stegade in i den vackra Sjömanskyrkan i Gävle en regnig onsdagskväll möttes jag av flimrande tv-skärmar och ljudet av knapptryck. Den diskreta lokalen var fylld av blippande Nintendo-musik och glada tillrop. Vid skärmarna kunde jag se både tonåringar och en far med sina två barn. Tillställningen jag hade tagit mig till hette ”En onsdag i 8-bitar” och gick helt enkelt ut på att folk skulle samlas och spela gamla tv-spel tillsammans. En helt vanlig regnig onsdagskväll.

Något som slagit mig de senaste dagarna är att tv-spel mer och mer har hamnat på tapeten. Och inte bara genom att det kontroversiella spelet Grand Theft Auto V har släppts, överhuvudtaget i allmänhetens sfär. För bara några år sedan var det inte en vedertagen handling att säga till nya människor man träffade att du är en ”nörd”. I dagens läge har det istället blivit en mer vardaglig sak. Att kunna säga att du gärna läser en fantasybok från pärm till pärm eller att du tittade igenom två säsonger av Game of Thrones samma kväll tas inte emot på samma negativa vis längre.


Likaväl har det blivit en trend att nostalgiskt börja minnas sin barndom när man satt där med kontrollen i handen och Super Mario på skärmen. På Facebook finns det grupper där entusiaster säljer, diskuterar och visar upp gamla tv-spel. Det går inte en dag utan att grupperna är uppdaterade med runt tio nya inlägg. Tillställningar som ”En onsdag i 8-bitar” blir dessutom allt mer vanliga. Den stora spelmässan Gamex i Kista växer sig större för varje år, Gävle Symfoniorkester spelar gammal tv-spelsmusik i oktober och retrospelsmässorna blir allt fler runt om i landet. Är tv-spel en fluga eller något som är på väg att långsiktigt bli en allt större del i fler människors liv?


När jag slog på min tv häromkvällen rullade programmet Malou efter tio på TV4. I programmet bjuder hon in kända personer och diskuterar olika ämnen. Då satt film- och nyblivne spelskaparen Josef Fares i fåtöljen bredvid Malou von Sivers för att prata om det nya Grand Theft Auto V (klippet på TV4 play). Istället för den glada stämningen i Sjömanskyrkan den där onsdagskvällen märks det tydligt att Malou vill prata om de kontroversiella aspekterna som finns i spelet redan från början. Hon inleder hela samtalet med att beskriva spelet som ”oerhört våldsamt och omoraliskt” och kastar ifrågasättande frågor mot Josef under hela samtalet. På ett sätt är det ett framsteg att spelmediet kan tas upp i ett så pass stort program som detta, lett av en välkänd person som Malou von Sivers. Men intervjun går ut på att hon försöker måla upp spelet som våldsam skräpkultur som hon inte förstår sig på, och här ligger problemet.

Spelmediet har länge försökt ta sig upp på konstens piedestal med växlande resultat och fortfarande är det en lång bit kvar innan spelen får samma status som film eller litteratur, men det är på god väg. Problemet med Malou von Sivers möte med spelskaparen är att det just bara går ut på att försöka ta upp de aspekter som den oförstående allmänheten redan känner till. Att Grand Theft Auto är ett spel som går ut på att göra brott är det få som inte vet, men samtidigt är det inget annat än fiktion. Precis som Brott och Straff eller Citizen Kane. Om en oskolad person gått in på en konstutställning av det finare slaget och klankat ner på dess innehåll hade den inte tagits på allvar. På samma vis är Malou von Sivers en person som uppenbarligen inte spelat särskilt mycket tv-spel under sina dagar. Å andra sidan har hon en legitim talesperson i form av Josef Fares, men tyvärr styrs samtalet bara åt ett visst håll.


Det är självfallet en bra sak att hon ändå tar upp spelmediet, men det hade kunnat göras på ett mer finstilt sätt. Istället för att informera om spelmediet på ett objektivt och moget vis så målar hon direkt upp att spel endast är ett våldsamt och onödigt tidsfördriv. Det börjar allt mer likna moralpaniken kring serietidningar under det tidiga 1900-talet, Siewert Öholms påhopp mot hårdrocken på SVT år 1983 eller diskussionen kring videovåldets påverkan på ungdomen under samma årtionde. (Inslaget om videovåld och om hårdrock).


Grand Theft Auto V är ett våldsamt spel. Det är inget som skall stickas under stolen med. Men du som förälder kan avstå från att köpa spelet till din tioåring. Precis som du kanske inte vill att hen skall lyssna på 50 Cent eller titta på Fredag den 13:e. De flesta vuxna människor kan skilja på fiktion och verklighet. På samma vis som en fyrtioåring kan uppskatta våldsamma krigsfilmer kan en som är tio år yngre uppskatta ett våldsamt spel utan att begå brott.

Det är tragiskt med händelser som Columbine-massakern och liknande skolskjutningar. Det är dock synd att vanliga media inte är mogna nog att presentera spel ännu. Fortsätter det på det här viset kommer utvecklingen stagnera och spelmediet kommer aldrig få den där platsen på konstpiedestalen. Att Gamex finns, att det anordnas tillställningar som ”En onsdag i 8-bitar” och att spelmusiken spelas av orkestrar runt om i landet är ett steg mot den rätta vägen. Det är trevligt att spel har fått ta en större plats i medier och i allmänhetens ögon. Bara det inte får göra det av fel anledningar.

Kanske skulle Malou von Sivers göra som Josef Fares säger mot slutet av intervjun:

Om jag fick sitta med dig i en helg och visa dig några spel skulle du säga: "Åh tack, Josef. Du har öppnat mina ögon.”
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 12 september 2013

Kingdom Hearts 1.5 HD Remix

Världar jag vill se i Kingdom Hearts III

Inför releasen av Kingdom Hearts 1.5 Remix listar Anders världar han skulle vilja se i det kommande Kingdom Hearts III.

Den 13/9 släpps HD-samlingen Kingdom Hearts 1.5 Remix till Playstation 3 som innehåller spelen Kingdom Hearts: Final Mix och Kingdom Hearts RE: Chain of Memories. Dessa två spel har inte kommit till Sverige tidigare, vilket får mig och många andra anhängare att hoppa till av glädje. Några tankar om samlingen dyker möjligtvis upp om några dagar.


Eftersom samlingen är ute börjar en viss hype inför det kommande Kingdom Hearts III (trailer), så därmed listar jag härmed mina önskemål för vilka världar jag tycker att Sora och hans vänner ska besöka den här gången. Vid det här laget har Square Enix nästan använt alla Disney-filmer på ett eller annat sätt, men det finns potentiella världar att föra in.


Mästerdetektiven Basil Mus

Mästerdetektiven Basil Mus från 1986 är en av mina absoluta favorit Disney-filmer då den har en väldigt tung stämning som är ganska ovanlig i deras filmer. Tänk er att Sora och hans vänner blir krympta till musnivå (som i Askungen-banan i Birth By Sleep) och får vandra runt i ett mörkt och regnigt London. På vägen får vi kämpa mot musbusar, hoppa runt i leksaksbutiken och besöka Buckingham Palace. Det jag absolut tror skulle fungera enormt bra är den avslutande striden mot fulingen Råttigan uppe på Big Ben med regnet i ansiktet. Att spelet kommer till Playstation 4 gör det ännu mer lockande eftersom grafiken då kan bli ännu mer atmosfärisk. 


Duck Tales

Alla som är födda under 80- och 90-talet har förhoppningsvis inte missat den klassiska "Disneydags"-serien Duck Tales som försökte fånga Carl Barks och Don Rosas serierutor i rörliga bilder. I KHIII skulle vi få ta oss mellan Ankeborg och någon mystisk plats (eller varför inte månen?) för att finna en antik artefakt. På vägen får vi tampas mot Björnligan, Magica De Hex och Flinthjärta. Under äventyrets gång får vi hjälp utav Joakim von Anka med käppen i högsta hugg samt barndomsfavoriten Gizmo Quack. Varför inte föra in en sekvens där vi får flyga flygplan med Sigge? 


Darkwing Duck

Darkwing Duck var verkligen min favoritserie när jag var en liten yngling. Disneys ambitiösa projekt att skapa en egen superhjälteserie fångade mångas hjärtan. Tyvärr bannades tv-serien från svensk teve eftersom den ansågs vara för våldsam. I KHIII skulle de lika gärna kunna plocka handlingen direkt från avsnittet Fasliga Femman, då Darkwing och andra hjältar kämpar mot ondingen Nega Duck (har trott att han heter Mega Duck hela mitt liv) och hans skurkgäng i staden Sankt Canard. Under banans gång får du slåss mot alla de ikoniska skurkarna som Kvickrot, Mega Volt och Vattuskräcken för att i slutändan möta den motorsågssvingande Nega Duck. Den grafiska stilen skulle vara en aning urvattnad och pastellfärgad för att fånga känslan från serien.


Djungelboken

Djungelboken är kanske inte den mest händelsefyllda filmen någonsin, då den mest går ut på att en människa och en björn blir polare. Dock är det en så pass stor klassiker att det skulle vara spännande om de försökte sig på att skildra berättelsen. De skulle visserligen få ändra handlingen en hel del för att kunna implementera Heartless och liknande, men jag tror att det skulle fungera. Möjligtvis kan Sora, Kalle och Långben bli förvandlade till djur också som i Lejonkungen-världen i Kingdom Hearts II


Pirates of the Caribbean 2 och 3

I Kingdom Hearts II fick vi besöka Karibien tillsammans med Jack Sparrow, med ett relativt lyckat resultat. Omgivningarna känns tråkiga och handlingen är väldigt lössläppt. Därmed tycker jag att det vore intressant om de försökte sig på att skildra händelserna i två efterföljande filmerna som kretsar mycket kring Davy Jones. Till skillnad från många andra tycker jag att de filmerna är minst lika bra som den första. Dessutom är de fyllda med häpnadsväckande sekvenser som skulle göra sig bra i Kingdom Hearts. Med förbättrad grafik och högre produktionsvärde kan detta bli en av de mest minnesvärda världarna i serien.


Redan besökta världar


Visst har det varit fantastiskt att genom åren få besöka klassiska Disney-filmer i ny tappning med en gnutta Square Enix-magi inblandat? Under seriens gång har vi fått återbesöka platser som Agrabah från Aladdin, Halloween Town från The Nightmare Before Christmas eller Atlantica från Den Lilla Sjöjungfrun. Även om det kanske skulle kännas en aning tjatigt att återanvända världar en gång till, så tycker jag att vissa faktiskt behöver det. Ibland känns världarna en aning tomma och lever inte upp till förlagan. Ett nytt försök att skildra till exempel Agrabah i den nya grafikmotorn skulle alltså inte vara så dumt. Dessutom tror jag att det är nödvändigt eftersom filmerna att plocka från börjar sina.

Final Fantasy-världar

Till en början var Kingdom Hearts ett försök att mixa Final Fantasy med Disney, vilket kunde verka en aning långsökt till en början. Resultat blev istället riktigt mysigt och blandningen tedde sig inte så konstig som man kunde tro. Under åren har dock Final Fantasy försvunnit mer och mer i spelen. Istället har fokuset legat mer på Disney och den egna mytologin. Något som jag och säkert många andra önskar är att de skulle ta tillbaka fokuset på FF igen. Varför inte då ta in en bana som utspelar sig på någon plats från de olika spelen? Tänk er att få besöka Midgar från Final Fantasy VII tillsammans med Cloud och Barret eller att få slåss mot Kefka uppe på berget från FFVI. Dessutom är det också ett sätt att fylla ut innehållet i spelet istället för att återanvända gamla trötta Disney-filmer.


Vilka världar tycker du borde vara med i Kingdom Hearts III?
Klicka här för att kommentera

Av Anders Eklöf

Publicerat 31 augusti 2013

One Piece Pirate Warriors 2

Första intryck: One Piece Pirate Warriors 2

Anders har spelat de första timmarna i animéspelet One Piece Pirate Warriors 2 till PS3 och känner sig en aning besviken...

One Piece Pirate Warriors 2 är en uppföljare på föregångaren som kom för ungefär ett år sedan. För er som inte vet är One Piece en extremt populär japansk anime och manga som fångat nästan hela världen med storm under de sexton år som den funnits.

Tvåan är egentligen inte särskilt utvecklad från det föregående konceptet där du tar dig an rollen som Monkey D Luffy eller någon av hans kumpaner på resan över de sju haven i kamp mot andra skurkaktiga pirater i sann Dynasty Warriors-anda. Med det menar jag att banorna för det mesta går ut på att försvara och belägra territorier samtidigt som du besegrar runt tusen fiender på varje episod. Ibland går de istället ut på att du ska ta dig från punkt A till B för att besegra en boss på slutet men det ger egentligen inte så mycket variation. Det som istället var hållpunkten med det första spelet var att det lyckades fånga känslan och det totala kaoset som serien har, samt att det fungerade som en mycket bra sammanfattning av handlingen.

Hittills har jag bara spelat tre banor på tvåan och jag är en aning besviken. De positiva förändringarna som finns är bland annat att det går att göra speciella "partner"-attacker i strid, att du kan levla upp dina karaktärer mellan banorna för pengar istället för att behöva grinda och att grafiken är en aning bättre. Det negativa är att berättelsen går ut på att fragmentariskt plocka fram de scenariorna som det förra spelet inte hade med, dock väldigt halvhjärtat. Vissa banor känns också hittills mest som utfyllnad då de går ut på att slåss mot marinsoldater samt gamla karaktärer som våra hjältar redan besegrat i det förra spelet.

Jag ska spela vidare i dagarna, så får vi se om det fortsättningsvis är en besvikelse eller om det lyckas underhålla mig precis lika mycket som föregångaren.

Recension kommer om några dagar.
Klicka här för att kommentera
« 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 »

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender