Efter elva timmar av presskonferenser, nyhetssammanställningar, hätska skypesamtal med kompisar och massvis av cola rasade jag i säng vid fem imorse. Hjärnan var dock kvar i femte växeln, och när jag vaknade fyra timmar senare för att gå till jobbet var jag fortfarande alldeles snurrig av all ny information.

E3 är verkligen julafton. Jag vet, det är ett uttjatat uttryck, men under elva timmar presenterades runt 50 titlar. Fokus låg givetvis på den nya generationen och det episka slaget om kunderna som kommer att avgöras i november. Blir det Xbox One eller Playstation 4 som kommer ta täten in i framtiden?

Om vi ska prata hårda julklappar var det, enligt mig, ingen tvekan om att Sony tog hem första ronden. Det var en självgod Jack Tretton som inför en jublande publik avslöjade att det inte blir några som helst restriktioner kring begagnade spel till PS4, ingen internetuppkoppling kommer krävas och att Playstation Plus kommer fortsätta rulla på som vanligt. 

För första gången visades konsolen upp, och visst går det att se en hel del likheter mellan de båda nykomlingarna? Vi kan åtminstone konstatera att svart och "boxigt" är grejen just nu. 

Också priset på PS4 trumfade Xbox One. Sony annonserade ett pris på 399€ för PS4 samt en lansering runt ”holidays” (julhandeln) i USA och Europa, medan Microsoft lade budet på 499€ och en lansering i november.

2 - 0 till Sony, alltså.

När det kommer till spelen är dock slaget inte lika självklart vunnet av någon sida. Microsoft pushade hårt på exklusiva titlar och höll ett högt och tight tempo genom hela presskonferensen, medan Sony inte pratade lika mycket om exklusiviteter och fastnade emellanåt i långa sekvenser av för mycket prat och för lite spel. Dock kom Sony med billiga poängplockare såsom Final Fantasy XIV och XV samt Kingdom Hearts 3, som givetvis skapade mycket jubel från publiken.

Det är dock lätt att fastna i kriget - många av de titlar som presenterades var multiplattformer och kommer alltså kunna spelas på båda generationerna – vissa även på Wii U. Även Ubisoft och EA hade sina presskonferenser under kvällen, svensk tid, där det presenterades allt från galna trädgårdsshooters till tunga rollspel. 

Så om vi ska fokusera på spelen - vad var extra intressant? Jag tänkte passa på att presentera några titlar som i alla fall jag tänker hålla ögonen på. 

Detta är en titel som snabbt har klättrat upp på min måste-ha-lista. Redan tidigare har det funnits gameplay tillgängligt för allmänheten att se, men det var en fröjd och en riktigt skön känsla längs ryggraden att få se de nya klippen Ubisoft bjöd på både under sin egna och Sonys presskonferenser.

Med snygg grafik, smart spelidé och vad som på förhand verkar vara riktigt bra ljud levererades smakbitar som inte direkt minskade mitt begär. Jag är så oerhört taggad på att se om Watch Dogs kan leva upp till allt vad det lovar - potentialen är enorm och det kan utan tvekan vara läge att flagga för något som kan vara en utmanare till pallplatserna för årets bästa spel. Releasen är satt till november 2013 och spelet kommer finnas tillgängligt till Xbox 360, Xbox One, Playstation 3, Playstation 4, Wii U och PC.

Det börjar komma alltmer onlinebaserade spel till konsolerna, ett naturligt steg med tanke på den utveckling som skett de senaste åren kring internetanvändande och att tillgängligheten till en stabil uppkoppling ökat för majoriteten av den spelande världen. The Divison rider på just den vågen och erbjuder ett actiononlinespel med en riktigt intressant story.

Spelet utgår från ett tankeexperiment: Kapitalismen i sig kan vara grunden till vårt förfall. Under Black Friday, den shoppingdag innan jul i USA som folk bokstavligen dör under varje år, spenderas enorma summor pengar, massvis av sedlar byter från plånbok till hand till kassa till hand till plånbok... Det ultimata sättet för ett virus att spridas på.

Det är inte en postapokalyptisk värld, utan snarare än värld mitt i själva förfallet, som utgör scenen för spelet. Trailern ställer frågan ”What will it take to save what remains?”, och åtminstone jag är sugen på att dyka djupare ner i den frågan.

The Divison kommer till Playstation 4 och Xbox One någon gång framöver.

Med jämna mellanrum görs försök att revolutionera racingspelen, men de senaste åren har det inte levererats några genombrott inom genren. Visst, både Gran Tursmo 5 och Forza Horizon har en grafik som slår andan ur en, men också dessa serier har lidit lite av FIFA-syndromet, där det snarare varit uppdateringar som skiljt spelen åt, snarare än helt nya koncept.

Så när Need for Speed Rivals dök upp på två skärmar under Microsofts konferens var min första reaktion ”aha, ett nytt Hot Pursuit”. Men efter en liten stund började jag inse att det här kanske är något som kan ge racinggenren den där extra knuffen framåt den behöver? Sessioner som startar som single player och avslutas i multiplayer kan låta som ett skakigt koncept, men om det här görs rätt kan det bli riktigt grymt. Spelet släpps i november 2013 till Playstation 3 och Xbox 360, och senare till Playstation 4 och Xbox One.

Så, vem kommer stå som den stora segraren till slut? Själv är jag fortfarande inte övertygad. Inte heller har jag valt läger ännu. Även om Sony lyckades plocka hem så många poäng på Microsoft är det fortfarande fakta att Microsoft har lyckats ro åt sig fler exklusiviteter, något som absolut har makten att vända vindar och plocka kunder.

Eller lever jag helt enkelt i en falsk bild av hur föräldraskapet ser ut – en bild där alla föräldrar bryr sig om vilka element deras barn exponeras för? Jag har nu arbetat två år med att sälja tv-spel till barn, ungdomar, vuxna och gamla. Kvinnor, män och allt där emellan. Människor från alla delar av världen, människor med alla de fördelar och hinder livet kan medföra. Jag har träffat människor på deras bra och dåliga dagar,, jag har fått beröm och jag har fått skäll; men inget av det påverkar mig lika mycket som föräldrars ignorans kan göra.

En åttaårig liten kille lägger fram (läs in valfritt spel med åldersrekommendationen 18 år). Bakom honom står en stressad förälder med kortet eller kontanterna i handen, redo att lämna dessa okända marker så fort det bara går.

-”Såg du att spelet är rekommenderat från 18 år?” Frågan viftas bort som en irriterande fluga.

Här står vi inför en skiljelinje. Åtta av tio föräldrar stannar upp i stressen, tänker efter i en sekund och kommer fram till att nej, de vet ju faktiskt inte vad spelet går ut på. När jag förklarat spelets element tar majoriteten av dessa åtta föräldrar fodralet och ställer tillbaka det på hyllan.

De övriga två föräldrarna säger, hör och häpna, att innehållet inte spelar någon roll.

En av förklaringarna till varför föräldrar redan i första stadiet tar fodralet från hyllan och lämnar fram det i kassan är okunskap. Det är idag få föräldrar som har tid eller intresse nog att följa med i utvecklingen av den underhållning deras barn tar del av. Istället styr faktorer som vad kompisar spelar, utseende och text på fodral samt påtryckning från barnen de val föräldrarna tar. Jag lägger ingen värdering i detta, det finns en risk att jag själv inte kommer vara insatt i något av de intressen mina framtida barn väljer. Varken fotboll eller frimärkssamlande är min grej...

Det som är tacksamt med dessa åtta av tio föräldrar är att de är mottagliga. De vill förstå, de vill lära sig om denna färgglada, högljudda företeelse som för många är en outforskad del av världen. Jag pratar, de lyssnar, tar åt sig och tar därefter ett beslut.

När de sedan lämnar butiken, med ett barn i släptåg som ofta sätter dödsmärket på mig, är de tacksamma och jag känner mig nöjd med att förändra en liten del av mänskligheten i taget.

De där två som återstår i statistiken, de som indirekt säger att ”ja, jag går med på att min åttaåring kommer skjuta folk omotiverat på gatan, använda narkotika och prostituerade i spelet”... Jag är ledsen att behöva skriva det, men de tappar all respekt i mina ögon. Inte egentligen över beslutet i sig, utan över motviljan att ta del av den värld deras barn kommer möta när de kommer hem och slår igång konsolen eller datorn. Detta är föräldrar som inte kommer sitta med när barnen spelar, som inte kommer få den viktiga inblicken i sitt barns spelvanor.

Den som känner sig manad får gärna förklara för mig hur dessa föräldrar tänker, för jag greppar det inte. I min värld bör inte barn utsättas för vissa element för tidigt. Jag anser att det där med att bli skrämd av rymdmonster med insidan på utsidan, bli jagad av svartögda barn med uppenbara uppmärksamhetsstörningar samt sitta i ett skjul och trycka av rädsla för post-apokalyptiska mutanter som när som helst kan hitta en är något vi kan spara på, något som kanske kan vänta tills de åtminstone inte längre ligger i riskzonen för sängvätning. 

Misstolka mig inte nu, jag är inte ute efter att barn ska skyddas från allt ont i världen fram tills de är 18 och då släpps fria likt kor på grönbete. Jag är heller inte en anhängare av uppfattningen att våld i spel föder våldtäktsmän, mördare och kidnappare. Men att låta åttaåringar på nära håll i högupplöst grafik skära halsen av zombies...

Har inte tyglarna släppts lite väl fria då?