Under Playstation 2-eran kom jag aldrig riktigt i kontakt med lombaxen Ratchet och hans robotvän Clank, utan jag spelade hellre Naughty Dogs Jak & Daxter-serie. Till skillnad från Naughty Dog så valde Insomniac att föra över sin populära serie även till denna generation och har gett oss en trilogi plus några sidospår. Vissa kan säkert tycka att det här är extrem mjölkning av en franschise, men för mig som började på PS3-trilogin är det inget jag egentligen tänker på. Trilogin till PS3 är mer eller mindre fristående och går absolut att spela utan att ha spelat de tidigare spelen till PS2. En del karaktärer från de tidigare spelen dyker visserligen upp men det är aldrig där fokuset ligger, utan det är det spelmässiga i sig som får mig att spela. 

Jag har tidigare spelat Tools of Destruction och Quest for Booty, men detta är en recension av den sista delen i trilogin: A Crack in Time. 

Ratchet & Clank: A Crack in Time tar upp handlingen direkt efter händelserna i det korta och undermåliga femtimmarsäventyret Quest for Booty och vår hjälte Ratchet letar fortfarande efter sin försvunne robotvän Clank. Vad Ratchet inte vet är att Clank har blivit kallad till en plats kallad "The Great Clock" av de så kallade Zonis av order av ingen mindre än rymdskurken Dr Nefarious(som är en antagonist från en tidigare del i serien) för att försöka utnyttja universums klocka för sina egna drifter. Ratchet måste därmed finna Clank och stoppa den onde doktorn från att utnyttja dessa alltför mäktiga krafter. På vägen stöter Ratchet bland annat på den siste överlevande förutom han själv från sin ras som hjälper honom genom äventyret. På sin resa besöker man ett flertal olika planeter med olika utseenden och fiender. 

Om du spelat en tidigare del av serien så kommer du troligtvis inte bli överaskad av innehållet. Spelmässigt går spelet ut på att ta sig igenom banor i form av planeter och skjuta rymdisar i en hejdlös fart med galna och uppfinningsrika vapen, precis som tidigare. Jag som inte spelat något spel i serien innan PS3-debuten har ännu inte tröttnat på konceptet, men jag kan tänka mig att personer som spelat serien ända från början nog kan vara ganska mätta. Bara genom att ha spelat PS3-trilogin så kan det bli skapligt upprepande på vissa sätt, genom att vapen återkommer (ibland i annan skrud men med samma funktion), att fiendefloran kanske inte är den mest varierade i längden och att planeterna kan se ganska lika ut efter ett tag. 

Även fast spelet kan vara relativt tjatigt på sina ställen så är det något som rycker tag i mig i dessa hektiska och galna science fiction-striderna varje gång. Insomniac har verkligen fått till ett bra gameplay som jag kan förstå att de vill använda så mycket de kan innan de dödar serien för gott. Något som gör det varierat på andra håll är att du får styra Clank under sin tid på "The Great Clock" då det känns som ett helt annat spel. Under dessa partier är det mycket lugnare stämning och det går oftast ut på att lösa tidsrelaterade pussel. Mellan de riktiga stora banorna får du också möjlighet att åka runt i ditt rymdskepp i olika galaxer och besöka mindre handlingsbaserade planeter för att skaffa mer pengar eller andra saker. Det märks att de medvetet tänkt på variationen. Även fast spelet till största del går ut på att panga på rymdvarelser och robotar så känns det nästan aldrig som att du gör samma sak två gånger då det ofta finns tydliga mål vid varje plats som skapar en känsla av variation. 

Något som är genomgående i serien är humorn. Alltifrån designen på karaktärerna och fienderna till dialogen är fantastiskt bra utförd och ger extra krydda till äventyret som får dig att mysa till i soffan. Framför allt så är varje meningsrad som Dr Nefarious uttrycker sig med ofta mycket humorfylld i kombination med hans klassiska onda röst. Även seriens comic relief Captain Qwark följer med på äventyret och fortsätter att underhålla spelaren med sin naiva natur och fåfänga kommentarer. Spelet är inte bara komiskt utan är också väldigt seriöst i sina stunder, speciellt under scenerna då vi får bekanta oss med den andra sista lombaxen General Azimuth som vill använda sig av klockan själv för att förhindra sin ras förintelse. Något som även är genomgående i serien och speciellt i den här delen är att röstskådespeleriet verkligen är top notch nästan hela tiden. Rösten till Ratchet är verkligen helt fantastiskt bra framförd, men även andra karaktärers röster är kvalitativa som Azimuth, Dr Nefarious och Captain Qwark. Det är ärligt talat något av det bästa röstskådespeleriet jag hört i ett tv-spel. 

Det är inte bara underbart spelmässigt utan också galet snyggt. Grafikmässigt är det kanske något av det snyggaste jag sett, speciellt med hjälp av alla klara färger, effekterna och den klockrena designen på omgivningar och karaktärer. Till och från går det nästan inte att se skillnaden på det här och en film av tex Pixar. 

Även om spelet som sagt mest går ut på att skjuta sig igenom horder av färgglada fiender så har jag svårt att tycka illa om det på grund av det. Det som gör att spelet inte blir upprepande och sövande är att det spelmässiga är så pass polerat att det knappt går att klaga på något. Actionscenerna är verkligen fantastiska och utmaningen finns absolut där då det är du som har full kontroll över Ratchet. Det gäller att välja rätt vapen vid rätt tillfälle och att lära sig att röra sig på rätt vis. Som sagt så känns det inte heller som att du gör samma sak två gånger utan det är sådan variation på platserna du besöker och de uppgifter du ska göra där så att du aldrig hinner tröttna. Många uppdrag må verka liknande men det är alltid någon liten twist där som förnyar konceptet. 

Ratchet & Clank: A Crack in Time är ett spel jag älskar som vuxen, men jag hade mer eller mindre suttit med vidöppna ögon och öppen mun om jag hade spelat det när jag var en liten grabb. Något som Insomniac verkligen lyckas med av sin serie är att fånga en väldigt varierad publik åldersmässigt. En Science Fiction-fanatiker som jag vattnas i munnen av alla flörtar med genren medan en yngre spelare får sig ett fantastiskt och fartfyllt äventyr framför sig med en fin berättelse som inte bara är humoristisk. Den moderna Ratchet & Clank - trilogin är absolut prisvärd och något alla PS3-användare borde ge sig an. Den har en genomgående berättelse som inte är överdrivet relaterad till tidigare handlingar i serien utan står på egna ben som en stark trilogi. För min del hade de gärna fått lägga serien i graven efter den här avslutande delen i trilogin istället för att mjölka lombaxen ännu mer i form av Ratchet & Clank: All 4 One, men det blir nog att sätta tänderna i det med. Dock kan jag bara drömma om vad Insomniac har att ge oss i framtiden med tanke på vilket välpolerat spel detta är.