Retrorecension: Gitaroo Man

U-1 är en vanlig kille som mest av allt vill imponera på den vackraste flickan i stan, Pico, med sina skate-skills. Han har dock varken modet, viljestyrkan eller talangen för att övermanna sin största rival Kazuya och på så vis vinna flickans hjärta. En dag när vår hjälte kommit hem från att än en gång blivit uppläxad av sin fiende blir U-1 anfallen av en liten djävul beväpnad med en gitarr-liknande yxa i högsta hugg. Puma, vår hjältes bästa vän och hund ger honom ett instrument kallat "Gitaroo" vilket ger honom superkrafter och makten att besegra den påfrestande lilla djävulen. U-1 får veta att han är den sista legendariske hjälten från planeten Gitaroo och ägaren av den sista Guitaroon. U-1 måste besegra de andra Gitaroo-användarna innan den onde skurken Zowie får tag i dem och tar över universum. 

Som du kanske vid det här laget har förstått, så är Gitaroo Man ett japanskt musikspel och troligtvis inte likt något du har sett tidigare. Det finns visserligen en del likheter med det gamla Playstation-liret Parappa the Rapper från 1997, men det här spelet är ändå eget på sitt vis. 

Spelet är uppbyggt i banor i form av låtar där du duellerar mot andra Gitaroo-användare. Det enda du egentligen gör som spelare är att rikta analogspaken i rätt riktning och trycka på kryss vid rätt tidpunkt, vilket kanske inte låter varken kul eller avancerat, men fråga dig då varför du kanske tidigare uppskattade det simpla musikspelet Guitar Hero. Låtarna är uppbyggda i olika faser. Först får du chans att ladda upp din energimätare genom att spela för att sedan gå in i battle-mode där du dels får försvara dig mot fiendens melodier genom att trycka på knapparna kryss, fyrkant, triangel och cirkel i takt med musiken och sedan anfalla med din egen musik. 

Ett exempel på hur låtarna går till:

Ju längre du kommer desto mer avancerade blir låtarna och du måste allt mer koncentrera dig och lära dig att hålla takten. Spelet är inte särskilt långt och tar inte mer än en till två timmar att klara av och består enbart av tio olika låtar, men det vägs upp av kvaliteten på musiken. Under spelets gång får du stöta på en discojazz-geting, techno-ufon, en reggierobot, maraca-skelett och en gothare. Ingen låt påminner om någon tidigare och de håller kvaliteten hela vägen igenom. 

Kvaliteten på låtarna tillsammans med de charmiga mötena med de färgglada karaktärerna gör att spelet verkligen är värt att spela. Både musiken och karaktärerna sänder ut enormt mycket glädje och charm som inte är vanligt i dagens spel. Den lilla och ack så milda berättelsen må kanske inte är det mest avancerade jag har stött på i spelmediet utan är en klassisk och simpel "det goda mot det onda"-saga som sänder ut budskap som att du ska tro på dina drömmar och att du är kapabel till saker och ting. Gitaroo Man är en kompakt liten berättelse som du helst spelar igenom i ett sträck med tanke på dess längd, men det är därmed ingen resa du kommer glömma. 

Gitarro Man är ett spel som jag under åren då det har varit i min ägo plockar fram titt som tätt  när jag bara är sugen på att möta de charmiga karaktärerna och deras härliga låtar igen. Den här typen av spel är tyvärr ingen vanlighet i dagens spelsamhälle utan är en bortglömd relik från de tidigare generationerna. Tänk vilket drömspel det vore om Final Fantasy-kompositören Nobou Uematsu skulle göra ett rytmspel med dagens moderna teknik? En dröm som kanske aldrig blir sann. 

Tyvärr tillverkades inte spelet i en särskilt stor upplaga och har därmed blivit lite av ett samlingsobjekt och anses vara ett kultspel. Om du inte får tag i spelet till Playstation 2 så finns det en portning till Playstation Portable som är en aning lättare att få tag i. Men om du på något vis kommer i kontakt med Gitaroo Man på en loppis, en begagnatlåda eller på internet ska du inte tveka att plocka upp det och punga ut för den här gamla pärlan från den gångna generationen. 

Rock on!

Betyg: 9/10