Feedback

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 22 mars 2020

DOOM Eternal

Recension - DOOM Eternal

Vi har spelat uppföljaren till 2016's Doom. Hur bra är DOOM Eternal?

"Jag är redo att möta min skapare. Om han är redo att möta mig, är en helt annan fråga."
- Winston Churchill (1874-1965)

Ett mer benhårt spel än Doom är kanske svårt att föreställa sig. Enorma demoner och ultratung musik kombineras med en knäckande kontroll. Allt detta resulterar i blodstänk, ångest och eufori, gärna på samma gång. 

Med Doom (2016) återvände Bethesda till världen som många fans länge längtat tillbaka till och gjorde detta med bravur. Några år senare är det alltså dags för uppföljaren att göra entré, och lyckligtvis kan jag glatt säga att Doom Eternal är riktigt roligt. 

Eldkastaren är användbar. 


Helvetet på jorden är ett faktum. Efter händelserna i Doom har de demoniska krafterna flytt planeten Mars och invaderat vårt hem. Städer faller och miljontals människor dör när vår protagonist episkt förbereder sig för motattack. I ett intro som faller spelet alldeles förträffligt i smaken kastas vi in i ett eldigt inferno på hemmaplan. Att undersöka enorma städer som fullkomligt förintats av dessa krafter är både fascinerande och obehagligt, allt blir betydligt närmare i sinnet när välkända områden ligger i ruiner. 


Berättelsen som följer i kampanjen återanvänder en del narrativ ifrån sin föregångare, samtidigt som den expanderar och utforskar helt nya områden. Nya fiendetyper presenteras och spelområdena känns betydligt mer öppnare än i föregångaren. Möjligheten att faktiskt nå nya områden med hjälp utav en änterhaken är otroligt spännande, och uppmuntrar mycket till utforskningen. Hemligheter och samlarobjekt är återigen utsprida över nivåerna, så den riktiga utmaningen är att faktiskt kunna kombinera monsterslakt med skattjakt.


Nya demoner är jakt efter dig.


Rent tekniskt är Doom Eternal riktigt imponerande, både i sin bild och sitt ljud. Miljöerna är många och varierande, samtidigt som fiendetyperna har expanderats från förra spelet. Man använder en passande ljussättning och levererar en rad olika vapenuppgraderingar som tillför kampanjen mycket i sin spelbarhet. Det känns verkligen som man förfinat och förädlat fröet man sådde med föregångaren och Eternal känns både mäktigare och mustigare. Dock saknar jag lite originalets känsla av utsatthet med sina trånga korridorer och klaustrofobiska utrymmen. Dessa är inte lika vanligt sedda i uppföljaren, utan man väljer att fokusera mer på öppenhet och större akrobatik i sina förmågor.


Ljudmässigt rockar Doom Eternal fullständigt sockorna av mig med sin ultratunga musik. Bombastiska och ibland tinnitusframkallande spår avlöser varandra i snabb takt och fördjupar min involvering i världen. Ljudeffekterna är också otroligt välgjorda med vapenljud och explosioner som nästintill slår mig i bröstet under perioder. Även de röstskådespelare som presterar gör detta på en oerhört hög nivå, särskilt utmärkande är Nika Futtermans gestaltning av antagonisten Khan Makyr. 


Kontrollen som alltid stått i centrum för Doom är snabbare och bättre än någonsin. Flexibiliteten och precisionen känns också betydligt mer stabil nu. Introduktionen av en änterhake öppnar också upp möjligheten för häftiga trick i luften, men även anpassat för att förfina sitt demonslaktande. Vapenkatalogen har fyllts på och likt sin föregångare kan varje vapen utvecklas med rad olika modifikationer. Dessa öppnar också upp nya möjligheter för spelare att tackla problem på olika sätt. 


Nika Futterman är fantastisk som Khan Makyr.


Doom Eternal slopar det online-läge som föregångaren hade och introducerar ett nytt istället. I Battlemode får du möjligheten att välja mellan att spela som en demon eller en dräpare. Två demoner behöver samarbeta och koordinera sin attacker för att på ett snabbt vis ha ihjäl det mänskliga avskummet, och vice versa.


Detta läge är fullständigt kaotiskt och jag gillade verkligen hur man klart och tydligt kan se de båda sidorna för och nackdelar. Dock så här i början av ett spels livstid kan matcherna vara både ojämna och kantrats av en del buggar. Detta är något jag hoppas förädlas framöver. 


Utforska världen och hitta dess hemligheter.


Sammanfattningsvis känns Doom Eternal som en bombastisk uppföljare och mer utav det goda från återfödelsen för serien. Här kombineras större miljöer med bredare tänk på utforskning. Berättelsen är engagerande och innehåller en rad olika moment som fick mig riktigt exalterad.

 

En visuellt läcker bild, slående musik och med en fängslande röstprestation från Nika Futterman. En tight kontroll och en mersmak för spelets online-delar, dock inte utan skavanker i starten. Det ska bli spännande att se vart spelet tar vägen under de kommande månaderna och vilka saker som kommer se en förbättring. Så som det står nu kan jag varmt rekommendera Eternal till alla som gillade Doom (2016). Här finns mer blod, mer demoner och större vapen att använda i kombination. 



9

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 22 mars 2020

Doom Eternal är allt jag velat se från en uppföljare. Mer blod, mer slakt och ett vapen eller två.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senaste nyheterna om DOOM Eternal

Läsarnas spelbetyg

-

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 0

DOOM Eternal

Betyg: 9/10Läs recensionen »

Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender