Feedback

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 22 november 2019

Recension - Death Stranding

Hur bra är Death Stranding? Svaret är inte helt enkelt.


”Skapandet av spel fortsätter att expandera, precis som universum. Det är därför jag fortsätter att göra spel 

-  Hideo Kojima


En del filmregissörer har en unik stil och ett tydligt personligt bildspråk. Självklart vill alla skapare ha ett signum men det är ytterst få som lämnar så starka intryck. I mitt eget tycke är det alltid lätt att se att Tim Burton eller Quentin Tarantinos filmer har en unik stil och i sin tur är enkla att identifiera.


Med Death Stranding tar Hideo Kojima och hans team Kojima Productions steget ut i ett spelsamhälle utan Konamis inblandning. Visionen om ett spännande narrativ och en anpassad spelmekanik ligger på bordet. Man kan nästan säga att spelets löfte är att skapa något väldigt unikt, kanske något vi tidigare inte sett i spelsammanhang. 

 

[@bild:54835]

En stor och enslig värld breder ut sig.

 

Vissa saker här i livet är svåra att förklara, och Death Stranding är en utav dem. Spelet är till en början oerhört stort att ta in, både i intryck och upplägg. Bombastiska mellansekvenser avlöser varandra ihop med superb musik. Skådespelarensemblen som radas upp i förtexterna ger upphov till förväntan och när spelet väl startar är jag till en början nästan överväldigad. 

Death Stranding liknar inget jag tidigare spelat, och denna känsla har resulterat i både gott och ont under resans gång. Redan från start känns det tydligt dock att det är ett spel som inte alla kommer ha varken tålamod eller viljan att utforska. Och den som förväntar sig ett hetlevrat actionspel har kommit väldigt fel, det är inte alls det Death Stranding försöker vara.

 

[@bild:54836]

Ta en stege till ett högre plan.

 

Berättelsen i spelet kretsar kring budet Sam Porter Bridges (spelad av Norman Reedus) som reser runt i ett postapokalyptiskt Nordamerika. Hans leverne kretsar kring att leverera olika typer av paket mellan kvarvarande städer. Efter att en katastrofal händelse känd som Death Stranding fått de levande och de dödas världar att smälta samman har en stor del av mänskligheten dött ut. Mystiska och farliga varelser som går under namnet BT's strövar omkring landskapen och hittar ständigt nya offer, så det är en väldigt förrädisk och farlig miljö att vistas i. 

BT's för också med sig ett livsfarligt regn som kallas tidsfall. Detta fenomen åldrar både människor och ting i ett oerhört snabbt tidsförlopp, och om man inte passar sig kan både liv och utrustning förintas. 

Efter ett rutinuppdrag till den stora staden Central Knot City får vår protagonist reda på att den döende presidenten önskar en audiens, och denna accepterats. Under detta möte framgår det att en större plan att ena det som en gång var USA har satts i rullning men den behöver Sams hjälp för att kunna genomföras. Vi måste nu ta oss från kust till kust och sammankoppla städer, vakttorn och andra anläggningar till ett gemensamt nätverk. Mänskligheten måste komma samma igen, annars kommer vi att försvinna.  

Med sig på sin farliga resa får Sam sällskap av en BB, ett spädbarn som har den mystiska förmågan av kunna känna av de dödas närhet. Och med detta hjälpmedel kan spelaren utforska farliga miljöer i jakt på ännu bättre packning och hemligheter. BB har även en stor roll att spela i narrativet, relationen mellan denne och Sam växer sig snabbt stark. (Även fast jag ibland blir ordentligt trött på allt snyftande och skrikandes från dennes sida) 

 

[@bild:54834]

Jag är dansk!

 

Narrativet presenterar oerhört mycket information direkt, vilket i sin tur medför att karaktärsutvecklingen tidigt tar fart. Vi lär oss omgående om farorna som lurar och effekten av misslyckande och död. Som spelare kände jag därför ett större behov av att hålla mig vid liv, särskilt då jag visste vad resultatet annars skulle bli. Man blir nära till händelserna på ett särskilt sätt. Kojima är också väldigt duktig på att introducera förmågor och karaktärer som ofta samspelar med varandra.


Introduktionen av vetenskapsmannen Deadman (spelad av Guillermo del Toro och med röst av Jesse Corti) för inte bara med sig information, utan även en generell nyfikenhet. Det känns ärligt som om karaktärer och spelaren är på liknande plan i sitt upptäckande och viljan att veta mer om vad som försiggår. På dessa punkter lyckas Kojima binda karaktärer, deras förmågor men även starka motiv ihop. Att man också genomgår en del misslyckande under resans gång är givande byggstenar till att bygga något bättre, och det känns ofta som Death Stranding vill framför just detta. 


 

[@bild:54833]

Léa Seydoux som den mystiska Fragile.

 

 

Spelets tekniska sidor är också imponerande. Världen både ser och känns enorm ut, i helhet och detaljer. Man har lyckats fånga ensligheten och ödemarkskänslan, samtidigt som de vackra landskapen ger en god kontrast till den dystra verkligheten.


Skådespeleriet och karaktärsdesignen är fenomenal, då särskilt Mads Mikkelsen som ger en djup och sårbar prestation. Att Kojima involverat en stor del av både vänner och bekanta att spela de olika birollerna runt om i världen känns dock lite märkligt. Aldrig trodde jag att en digital version av Geoff Keighley och Conan O'Brien skulle passa in här.


Musiken som skrivits av svenske Ludvig Forssell känns oerhört rätt. Det är i partier väldigt tungt och allvarsamt, samtidigt som de lugnare och mer fridfulla stunderna får chansen att blomma ut. Låtar från andra grupper spelas också upp under partier och för mina tankar återigen till utforskning. Jag hade genuina stunder där jag kände mig som en ensam campare på jakt efter nästa tältplats.


Kontrollen påminner mig mycket om Kojimas tidigare verk i Metal Gear Solid-spelen. Den både känns och märks anpassad för smygtaktiker, men även mängden av valmöjligheter ligger i front för upplevelsen. Att resa genom världen kräver att du packar dina föremål på rätt sätt, annars kan balansen snabbt få dig liggandes på marken. Detta gäller även när du ska korsa floder eller bestiga berg, att alltid vara medveten om vad du har med dig och hur föremål ska användas rätt. Något jag inte gillat vidare mycket  är spelets närstridssystem, det känns både klumpigt och väldigt sekundärt i upplevelsen. 



[@bild:54837]

Ha koll på din balans.

 


Personligen tycker jag att Death Stranding har varit ett oerhört svårt spel att recensera, då själva upplevelsen är väldigt central och subjektiv person till person. Jag fann mig flera gånger med oerhörd gåshud i hur man berättar och förvaltar världen till sin fördel. Samtidigt som jag då och då kom underfund med att upplevelsen som presenteras i spelets gameplay inte kommer uppskattas av alla.


Vissa kommer snabbt finna upplägget repetitivt och långtråkigt, och världen kanske inte är så full av saker att göra som man först tror. För dessa spelare kommer Death Stranding inte vara någon höjdare, men lyckligtvis är jag i den motsatta skaran. Jag är ständigt nyfiken på att se vart narrativet ska gå härnäst, hur skruvat man än gör det. Kojima har lyckats skapa något som känns väldigt unikt och eget i sitt berättande och Death Stranding kommer förbli i mitt spelsinne långt framöver.


  

[@video:https://www.youtube.com/watch?v=tCI396HyhbQ]

9

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 22 november 2019

Death Stranding är inte ett spel för alla. Men kan du bortse från en del långsammare moment finner du en spännande och engagerande berättelse som kommer stanna kvar med dig länge.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender