Feedback

Av Anders Eklöf

Publicerat 20 juni 2019

Persona Q2: New Cinema Labyrinth

Recension: Persona Q2: New Cinema Labyrinth

Atlus är tillbaka med ännu ett spel att tjäna in lite extra slantar på det populära varumärket som är Persona. Är det här lika bra som föregångaren?

Persona Q2 är likt föregångaren ren "fanservice" som för karaktärerna från trean, fyran och femman tillsammans, samtidigt som det mer eller mindre lånar spelmekaniken från en annan serie från utvecklarna Atlus rakt av, nämligen Etrian Odyssey.  

Det är helt enkelt ett spel som förutsätter att du har förkunskaper i spelens berättelser, redan har en relation med karaktärer och känner till spelmekaniken. Det är nästan så pass att spelet vore gjort av fans, med tanke på den "fanfiction"-doftande premissen. 


Är du däremot en sån som inte kan få nog av karaktärerna från serien finns det mycket att hämta här, då sammansmältningen av Persona och Etrian Odyssey känns ganska självklar. Dock inte utan problem. 


Det är minst sagt trevligt att få träffa karaktärerna från Persona 5 igen. 


Persona Q2: New Cinema Labyrinth handlar, som namnet antyder, främst om att ta sig igenom långa labyrinter, fyllda med svåra pussel och mordiska fiender. På den övre skärmen ser du korridorerna ur förstapersonsvy medan den undre fungerar som en karta. 

En stor del av charmen med Persona Q och dess inspirationskälla Etrian Odyssey är att du som spelare behöver fylla i vissa detaljer i kartan på egen hand, som dörrar, skattkistor och spakar. Om du vill sitta och dutta med pekpinnen konstant kan du även fylla i alla väggar på egen hand, men som tur är går det ställa in att det görs automatiskt. 

Konceptet är tilltalande i sin enkelhet, då det påminner mycket om den riktigt gamla skolans rollspel. I varje labyrint finns det unika typer av hinder som är lika utmanande som roliga att ta sig förbi, samtidigt som det är väldigt beroendeframkallande ta sig vidare. "Bara ett område till" är något jag tänkt ett flertal gånger under mina spelsessioner. 

Efter en stund kan dock de ganska simpelt designade labyrinterna och rutinerna bli en aning tjatiga, precis som i föregångaren. Det hjälper inte heller att striderna är mindre spännande än i Persona-serien, både visuellt och spelmässigt. Det handlar som vanligt mycket om att utnyttja fiendernas svagheter, men då striderna är både grafiskt tristare, långsammare och inte alls lika taktiska blir de ibland långdragna. Efter ett tag känns de mer som ett nödvändigt ont, då svårighetsgraden kan öka ganska drastiskt. 

Striderna blir minst sagt ganska tråkiga i längden. 


Berättelsen är även den en aning nedbantad i det här, i jämförelse med serien i övrigt. När karaktärerna från Persona 5 är ute på ett av sina uppdrag hamnar de plötsligt i en mystisk biosalong, där de måste besöka olika filmer för att ta sig ut. Idén öppnar upp många spännande möjligheter, då vi under spelets gång får blanda annat besöka en stad med superhjältetema och en Jurassic Park-inspirerad djungel. 

Problemet är att det djupa och personliga berättandet från Persona-serien saknas här. Karaktärerna pratar väldigt mycket med varandra och du får ibland bestämma vad huvudkaraktären ska säga, men det finns inga relationer att bygga, en levande stad att besöka eller några intressanta sidoaktiviteter att syssla med.

Hur skulle du reagera om du drogs in i filmernas värld? 


Grafiken är mer eller mindre den samma som i det första spelet och är skapligt snyggt för att vara ett spel till den snart pensionerade Nintendo 3DS. Dock är det väldigt varierande kvalité på det visuella, då de gulligare versionerna av karaktärerna ser riktigt snygga ut medan omgivningarna och striderna är av det simplaste slaget. Efter att ha spelat Persona 5, som så klart spelas på en kraftfullare hårdvara, är det ändock ett stort nedköp. De stilfulla menyerna och gränssnittet är däremot fortfarande lika fräsigt som de ska vara. 

Däremot är det minst lika bra musik som vanligt när det gäller Persona. Här får vi lyssna på både nya tolkningar av gamla låtar från de tre spelen, men också en stor del nyskrivna. Jag kan lätt säga att det här spelet kan vinna i kategorin "årets spelmusik" när 2019 är slut. 

Ett minus på ljudfronten är att de inte velat lägga varken någon tid eller pengar på att dubba rösterna den här gången, vilket är trist om man som jag har spelat alla spelen på engelska. Det är helt enkelt inte lika lätt att knyta an till karaktärerna igen när de inte låter som de brukar. 

Som tur är åtminstone spelet översatt till engelska, till skillnad från den här bilden. 


Persona Q2: New Cinema Labyrinth är helt enkelt mer av samma typ av upplevelse som föregångaren erbjöd med en del små förbättringar som vissa saker bättre. Samtidigt kvarstår många av problemen. För mig som fullkomligt älskade Persona Q är det här dock lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett serien göra ett ännu större kliv istället för att stå och stampa på samma ställe. 

Ge oss nästa Persona Q till Nintendo Switch, Atlus. 


7

Av Anders Eklöf

Publicerat 20 juni 2019

Persona Q2 är inte riktigt lika bra som föregångaren, men stillar helt klart mitt begär efter mer, även om jag gärna hade sett mer.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senaste nyheterna om Persona Q2: New Cinema Labyrinth

Läsarnas spelbetyg

-

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 0

Persona Q2: New Cinema Labyrinth

Lanseringsdatum: 4 juni 2019

Enhet: Nintendo 3DS

Genre: Rollspel, Äventyr

Utvecklare: P-Studio

Utgivare: SEGA

Antal spelare: 1

Betyg: 7/10Läs recensionen »

Spelets rekommenderade ålder är 12 år och uppåt.
Skräck: Spel som kan vara skrämmande för små barn
Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender