Feedback

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 19 februari 2019

Metro Exodus

Recension - Metro Exodus

Vi har spelat och överlevt det tredje Metro-spelet, Metro Exodus

"Ljuset tror att det färdas snabbare än något annat, men det har fel. Oavsett hur snabbt ljuset färdas, upptäcker det alltid att mörkret har hunnit dit först och väntar på det." 
- Terry Pratchett

Ambitionsnivån i Metro Exodus känns av direkt redan från starten. Ett spel som varit under utveckling under många år och haft en stark beundrarskara i ryggen. För en annan som inte spelat de tidigare spelen i serien och heller inte är bekant med böckerna blir del tre aningen osammanhängande. Dock har jag försökt få en bra sammanfattning av de tidigare delarna för att kunna hänga med i svängarna. 

Det är minst sagt ett intressant narrativ som den ryska författaren Dmitry Glukhovsky byggt upp med sina böcker, och så tycks även spelvärldens tolkning vara. Jag kan bara instämma i hyllningskören efter mina timmar med Metro Exodus, spelet gör många saker rätt. Dock finns det småsaker som dragit ner mina intryck under min resa genom Ryssland. 

Jordens undergång är något som alltid diskuterats i vår historia. Från galna profetior till Maya-kalenderns slut, apokalypsen har alltid varit närvarande. Dock är det få gånger jag riktigt höjer på ögonbrynen när en ny profetia presenteras, särskilt då det ofta kommer från en halvgalen domedagsprofessor som tydligt behöver en ny hobby. 

Det finns alldeles för många teorier om hur världen ska sluta. Sjukdom, terror eller global uppvärmning, och fler blir det för varje dag som går. I min bok har alltid ett scenario varit närmare och troligare under vår generation, rädslan för ett kärnvapenkrig. 


Den iskalla kylan omsluter Moskva.


Det är just med denna premiss vi finner världen i Metro-serien, efter att kärnvapnen har landat och ödelagt världen. De få människorna som överlevt har sökt skydd under mark, då särskilt i tunnelbanesystemet runt om i Ryssland. 

Här drömmer människorna om en bättre morgondag, en tid när den radioaktiva marken ovan slutat förgifta sin omgivning och möjligheten att ännu en gång känna solen berika ens hud. Vi möter vår protagonist Artyom som fortfarande drömmer om något bättre än mörker, fukt och ficklampor. 

Hans konstanta resor till världen ovanför har gjort att både hans fru Anna och hans vänner börjat tröttna, det är alldeles för farligt. Muterade monster finns överallt och ingenstans är säkert. Varje dag dör soldater i strider för att skydda anläggningarna under jord och man vågar inte ta några onödiga chanser längre. Efter en del mystiska signaler beslutar Artyom och hans glada gäng att undersöka saken närmare och tar steget ut från underjordens trygghet. Mot alla odds är det dags att börja utforska Rysslands markyta. 


Metro Exodus har en del riktigt vackra områden.


Berättelsen som följer under kampanjens timmar både chockar och lämnar mig många gånger ordentligt förvånad. Det finns tillfällen som är genuint intressanta ur ett karaktärsutvecklande perspektiv, och jag uppskattar verkligen att narrativet hålls upp av sina karaktärer. Den öppna världen som sträcker ut sig bjuder med mig under årets fyra årstider, från iskalla snölandskap till höstens vackra färger. 

Vi transporteras runt Rysslands olika landskap ombord på tåget Aurora (kan den vara döpt efter en trött Disneyprinsessa månntro?). Stoppen vi gör är för att undersöka, samla material samt utforska vår närliggande terräng. Små upplevelser kan snabbt blomma upp till större händelser och berikar berättelserna, Metro Exodus fortsätter att inbjuda mig som spelare i dess konversationer. 

Monster lurar bakom varje hörn.


Den tekniska sidan lämnar dock lite att önska. För det mesta är jag imponerad av det visuella som erbjuds, från de öppna landskapen till de klaustrofobiska tunnelsystemen. Bilduppdateringen på Xbox One-versionen håller sig ofta stadig och stabil, vilket uppskattas i spelets mer intensiva strider. Detta kommer också bra till användning då smygandet är en väsentlig del av upplevelsen. Ibland kan det vara bättre att undvika en strid om möjlighet ges, särskilt då material och ammunition är en svårhittad valuta. Kontrollen känns också tillfredsställande för ett förstapersonsspel och ligger bra i handen. 

Det har dock förekommit en del buggar och även krascher under min genomspelning. Röstskådespelet är också av ganska blandad sorti, särskilt när det gäller spelets olika dialekter. Känns märkligt att höra en amerikanskas brytningar på vissa karaktärer när det är tänkt att utspela sig i Ryssland. AI:n har också haft perioder när den betett sig underligt och ibland riktigt korkat, lite synd när de andra delarna känts väldigt starka. 

Välj ditt vapen och dina strider.


Sammanfattningsvis är jag dock väldigt nöjd över min resa genom Rysslands landsbygd. Från den trevliga (men även otrevliga) miljön jag befinner mig i till den atmosfäriska musiken. Smygandet och känslan av survival horror-genrer gör sig också påmind, samtidigt som eldstriderna är spännande och adrenalinhöjande.

Karaktärerna och narrativet känns intressant och spännande, med reservation för vissa röstinsatser. En del tekniska buggar gör sig påmind från tid till tid men drar mig aldrig riktigt ur upplevelsen, jag förblir investerad i att fullfölja min resa med Artyom. Metro Exodus bjuder mig på många intryck, känslor och upplevelser.  


8

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 19 februari 2019

Ett inntressant narrativ och spännande karaktärer. Metro Exodus lyckas leverera adrenalinhöjande upplevelser trots en del tekniska brister.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senaste nyheterna om Metro Exodus

Läsarnas spelbetyg

-

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 0

Metro Exodus

Betyg: 8/10Läs recensionen »

Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender