Feedback

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 7 februari 2019

Kingdom Hearts III

Recension - Kingdom Hearts III

Vi har spelat den avslutande delen i Kingdom Hearts-trilogin. Hur bra är Soras senaste äventyr?

”Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans. Så är vi svaga tillsammans. Så är vi tillsammans.”
- ÅSE-MARIE NESSE

Det kan vara jobbigt det där med vänskap. Ibland är det svårt att riktigt förstå vad vänskapen kan leda till. Kanske till kärlek, kanske till sorg, oavsett vilken väg det lutar åt kommer vänskap alltid grundas i känslor. Sora och Riku är bästa vänner, de har varit de sedan barnspel och trodde på den nonchalanta tiden att så skulle det förbli. Dock är bara en sak säker, tiden fortsätter ticka iväg och månader blir snabbt till år.

Band som en gång kändes obrytbara börjar rosta med tidens argsinta saltvatten och våra olikheter kan snabbt göra att händelser uppstår. Även avundsjuka och rädsla för övergivenhet hittar sin väg in i våra vänskapskretsar och våra hjärtan.

”Vem var hon, vem var han, vad kommer hända med mig nu?” Många frågor som ofta slutar i samma svar, ensamhet.



Ditt nyckelsvärd kan användas på många olika vis.


Det var bara häromdagen jag hörde någon i min närhet yttra orden, den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. Jag stannade upp en sekund och tänkte högt; "Då har du minsann inte väntat på Kingdom Hearts III". Jag tror att i sammanhanget är jag inte ensam om att tänka så här, för är det en sak som Kingdom Hearts-fantaster fått gjort så är det att vänta. Åren sedan den andra delen i serien gjorde entré på våra skärmar känns ofta som en livstid bort och längtan efter den sedvanliga uppgörelsen har bara växt sig starkare under åren som gått.

Kanske är det ett oerhört starkt bevis på att serien är så pass älskad? Och oavsett om du väntat på dagen som ingen av oss trodde existerade eller inte kan jag nu yttra orden, Kingdom Hearts III finns bland oss. Förstår ni? Du kan gå ut och köpa det nu, köpa det, jag upprepar, köpa det.

Så hur väljer Square Enix att avsluta sitt gigantiska epos? Lyckligtvis på ett sätt som både känns värdigt och hjärtligt, Kingdom Hearts III har varit värd att vänta på.



Välkända scener och karaktärer gör entré.


Vi finner vår hjälte Sora i sällskap av vännerna Kalle Anka och Långben sökandes efter svar på hur de ska besegra den onde mästare Xehanort och stoppa dennes önskan att starta ett nytt nyckelsvärdskrig. Under resan får vi återigen stifta bekantskap med en mängd olika karaktärer ifrån Disneys magiska världar, vilket även innefattar Pixar-filmer denna gång.

Att kliva in i Toy Story, Big Hero 6 och Frozen olika kungariken skänker lycka och livsglädje, mitt inre barn sjunger en trallvänlig text i takt till välkänd musik. Berättelserna som spelas går ofta hand i hand med filmens grundhistoria, men har även anpassats för att bättre fungera i Kingdom Hearts-kontexten. Särskilt imponerande är det att se hur stor vikt det lagts på att få filmens röda trådar att gå sömlöst tillsammans och fungera i en enhetlig symbios.

Berättelsen i den avslutande delen fick mig att känna massor av känslor, glädje att återse mina kära kamrater, men även vemod att cirkel nått sitt slut. Hur många är det inte av oss som fruktat att serien aldrig skulle berättas klart, jag antar att många av er räcker upp händerna just nu. Kingdom Hearts III har varit ett enormt projekt för Square Enix, det råder det inga tvivel om.


 
Stå enade emot mörkret.


Estetiskt har Kingdom Hearts-serien alltid varit oerhört stämningsfull med intressanta karaktärer och ett djupt narrativ. Kingdom Hearts III är inget undantag. Här målas det snabbt upp scenarion och händelseförlopp som får fart på berättelsen, och man märker ganska snabbt att spelet egentligen riktar sig mer till veteranerna än till nykomlingarna. För Disney-fantasterna kommer vissa scenario inte som någon större överraskning, medans andra kommer att kännas fräscha och spännande.

Det är väldigt roligt att se hur man från utvecklarnas sida fortsätter att plocka in minispel från välkända situationer, särskilt roligt är avbrotten tillsammans med råttan Remy (från Ratatouille) där vi får chansen att laga mat med stor finess. Dessa små segment tar mig ur huvudberättelsen tillfälligt, men passar även på att fylla min mage (och mitt sinne) med ny välbehövlig energi för fortsatt resa.

Stridssystemet är intakt ifrån de tidigare spelen i serien, en hack and slash-stil som går att kombinera med magiska tillägg. Denna teknik har även tagit stora kliv i jämförelse med sitt första spel och känns både snabbare och mer bombastiskt. Från utvecklarnas sida har man implementerat fler Disneykaraktärer i länkattackerna och även enorma berg och dalbans-liknande förmågor som gör striderna betydligt mer intressanta, och får även skärmen att riktigt lysa upp i flertalet färger.

Allt detta visuella ögongodis levereras tillsammans med nya och välkända melodier i bakgrundens vrår. Röstskådespelarna levererar på en rad olika nivåer och får vissa relationer att fördjupas avsevärt, jag syftar särskilt på Sora och Kalles dialoger som nu känns både djupare och mer närvarande.



Vänskapens kraft är stark.


Kingdom Hearts III känns rätt på så många plan. Från den magiskt trollbindande bilden till den hjärtvärmande musiken. Miljöerna känns igen och kontrollens transparens är välkomnande. Kanonduktiga röstskådespelare som verkligen ger allt till slutstridens hetta och ett narrativ som värmer ett fruset hjärta.

Efter att ha kollat tillbaka i backspegeln känns helheten av de tre spelet väldigt cinematiska uppbyggda, med en början, en mitt och ett slut. Den röda tråden har hedrats och cirkeln har slutits, på gott och ont.

Sora ler och berättar att det känns skönt att ha någon att prata med. Äntligen kan han andas igen, och ett leende återses på hans läppar. En ny vänskap har tagit sin början, ett nytt förtroende har gjutits. Att våga omfamna elden fullt ut, våga stå i den rakryggad utan rädslan för smärtan. Omfamna livets värme, vänskap och skönhet när den lyser upp våra liv. Utan vänskap är livet kallt och mörkt. Vänskap är trots allt en skatt på jorden.


9

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 7 februari 2019

Jag känner mig lite tom och fåordig såhär i avslutningen, kanske har känslan av slutet slagit mig hårdare än vad jag trott. Kingdom Hearts III har lyckats lirka upp många av mina hjärtans lås och fått mig att återigen känna vänskapens kraft.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senaste nyheterna om Kingdom Hearts III

Läsarnas spelbetyg

-

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 0

Kingdom Hearts III

Enhet: Playstation 4, XboxOne

Genre: Rollspel

Betyg: 9/10Läs recensionen »

Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender