Feedback

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 9 november 2017

Call of Duty: WWII

Recension - Call of Duty: WWII

Christoffer har spelat det senaste tillskottet i Call of Duty-serien, Call of Duty: WWII

”We shall fight on the beaches,
We shall fight on the landing grounds,
We shall fight in the fields and in the streets,
We shall fight in the hills;
We shall never surrender”
- Winston Churchill


Jag tittar åt min högra sida och ser en ung man. Han kan inte vara mer än några år över 20. Han håller något i sin hand, och till en början har jag svårt att se vad det är. Hans andning är tung och ögonen är glittriga från tårarna som börjat samlas i kanalerna.


Hans läppar arbetar fort och jag ser nu att han ber tyst för sig själv, kort därefter förstår jag att föremålet i hans hand är ett krucifix. Helt plötsligt öppnar sig båten vi färdats på och jag ser en enorm strand sträcka ut sig vid båtspetsen, Normandies strand. D-dagen är här och får många blir dessa vidsträckta sandhav det sista man ser. 


Ja, att återvända till rötterna har varit något som repeterats i marknadsföringen kring Call of Duty: WW II väldigt frenetiskt. Spelserien har fått nog av alla högteknologiska framtidskrig och vill istället hitta tillbaka till det som var startskottet en gång i tiden. I och med släppet av WW II är bollen i rullning och frågan som Sledgehammer Games ska besvara är simpel, har man bringat förnyelse till något bekant? 


Flera scener känns väldigt inspirerade av Band of Brothers.


Kampanjen sträcker sig från D-dagens fruktansvärda landning fram till slutet av kriget. Vi följer den unge soldaten Daniels, som tillsammans med sin bataljon försöker finna sin plats i det enorma krigshjulet. Hunsade av sin överbefälhavare sätts de unga männen på prov och de flesta händelserna utspelar sig under historiska strider från kriget.


Det hela berättas ur Daniels memoarer och ger en personligare sida av händelser man tidigare sett från ett större perspektiv. Något jag alltid uppskattat i krigsberättelser är när man klär av fasaden och faktiskt ser individerna bakom gevären. Det är faktiskt då man börjar inse krigets massförstörelse av människoliv.


Det är en gripande berättelse vi bjuds på, samtidigt som det i perioder känns väldigt likt tidigare mediers tolkningar. Har man spelat ett världskrigsspel innan eller sett en krigsfilm kommer mycket att kännas igen, detta trots att man som utvecklare velat skapa unika situationer.


Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på tv-serien Band of Brothers som fångade enkelheten hos individerna riktigt bra och i många fall känns det som en liknande berättelse i virtuell form. 


I och med att man har vridit tillbaka klockan, både i tid och teknologin finns inte längre några flashiga dubbelhopp eller återvändande hälsa att förlita sig på. Dessa saker har nu skiftats mot ett större fokus på just lagarbete. Dina kamrater har förmågan att fylla på din hälsa, ammunition och att peka ut fiendepositioner. Så det gäller att alltid tänka steget före och inte gå händelserna i förväg.


Borta är dagarna då du kunde dyka in med huvudet före i en eldstrid och sedan gå helskinnad därifrån. Nu behöver du lägga mer tid på att taktiskt planera ditt angrepp och förutse platser med skydd längs vägen. Detta gjorde att spelet öppnades upp mer taktiskt och jag tycker det är ett bra sätt att implementera och värdesätta lagspel i kampanjen. 


Gevär, eldkastare och granater, alla bidrar till krigets fasor!

 

Call of Duty WW II innehåller förutom sin kampanj, ett stort antal flerspelarlägen, samt en ny chans att likvidera nazistzombier. Alla lägen presenteras med en snygg och lätthanterlig meny som vinner pluspoäng för sin rena estetik.


Som vanligt i 2017’s års spelklimat finns det ett inbyggt lootbox-system och mikrotransaktioner. I många fall tillför dessa endast kosmetiska tillbehör, men i några av spelets lägen adderas hjälpmedel och saker som stärker din karaktär. Det blir därför lite tvetydligt vilken roll man vill att ens lådor ska ha och får delar av upplevelsen att urholkas.


På den tekniska sidan är det många saker som tagit steg framåt i utvecklingen. Rent grafiskt är det ett snyggt resultat med bra texturer, grym ljussättning och realistiska karaktärsdesigner. Bilduppdateringen är för merparten stabil och min genomspelning på Xbox One har varit smärtfritt på den fronten. 


Musiken och spelets ljuddesign håller även den hög klass och levererar bombastiska melodier, samtidigt som explosioner och hagelgevärens skarpa läten låter autentiskt. Röstskådespelarna levererar en bra blandning av prestationer och deras karaktärer håller en naturlig jämvikt mellan hopp och förtvivlan. 


Kontrollen känns också bra och responsiv likt tidigare delar i serien. Det är snabba rörelser och reflexer som krävs, vilket fått mina onlinematcher att sluta med blandade resultat. Kanske borde jag bara inse att dessa partier inte är min specialitet. Dock hindrar det inte mig att fortsätta återvända till slagfältet. Jag undrar vad det säger om min karaktär? 


Grafiskt imponerar WW II verkligen

 

Spelets flerspelarlägen introducerar en del nyheter samtidigt som veteraner till serien kommer känna igen sig i mycket. Den största nyheten är spelets Headquartes, som likt Destiny's Tower är en social hubb för alla spelare att socialisera sig i. Här kan man utforska och utmana enskilda spelare i en enkla dödsmatcher 1 vs 1. Kanske behöver du träna upp ditt sikte på en av skjutbanorna, alternativt leta efter gömda påskägg på Normandies stränder. 


En av de största nyheterna är introduktionen av divisioner i spelets flerspelarlägen. De olika divisionerna består av klasserna Infantry, Airbone, Armored, Mountain och Expeditionary. Dessa tillägg gör att din karaktärs klass förändras med olika förmågor, till exempel Infanteri-divisionen ger dig möjlighet att springa med en bajonett på geväret. I Mountain-divisionen kan man istället fokusera mer på långdistansvapen, så systemet är skräddarsytt för att få spelarna att välja och förbättra sitt favoritområde.


Flerspelarlägena som återvänder från tidigare titlar är Team Deathmatch, Capture the flag och Hardpoint. Alla dessa bjuder på intensiva och snabba eldstrider i sann Call of Duty-anda. Den största nyheten i kategoriklassen är introduktion av läget War, som bjuder på en mer uppdragsbaserad spelupplevelse. I detta läge blir ni ombedda att utföra ett ex antal uppdrag i lag om sex spelare där ena laget attackera och det andra försvarar.


Det är underhållande och annorlunda, fräscht och inte enbart fokuserar på rått dödade. Jag hoppas verkligen att man från utvecklarnas sida fortsätter stödja detta koncept som känns som är en bra bro mellan de cineastiska kampanjuppdragen och snabbheten i online-matcherna. 


Spelets flerspelarlägen bjuder på bra variation.

 

Förutom kampanjen och flerspelarlägena återvänder även Nazizombier. I detta odöda läge kämpar du mot horder av nazister som återvänt till livet för hämnd. Likt de tidigare delarna ska du tillsammans med tre lagkamrater utföra ett antal uppdrag samtidigt som ni försöker överleva den döda invasionen. Dock ska det tilläggas att kommunikation i laget är livsviktigt, saker och ting kan snabbt urarta. 


Det känns väldigt atmosfäriskt, stundvis läskigt och är utan tvekan det bästa zombieläget hittills. Att läget även inkluderar skådespelarinsatser från David Tennant och Udo Kier gör inte saken sämre. Det känns spontant mer påkostat och prioriterat än i tidigare delar.


Det största misstaget från utvecklarnas sida är att man valt att implementera lootbox-systemet och göra det väldigt centralt för upplevelsen. Istället för att enbart fokusera på kosmetiska tillbehör är det mer livsviktiga föremål som presenteras i dessa lådor. Att behöva chansa om något som i slutändan kan betyda skillnaden mellan liv och död är tråkigt. Detta blir istället ett bakslag i utvecklingen och får helheten att kännas krystad och stundvis väldigt omotiverad.


Krigets fasor!


Sammanfattningsvis känns WW II som ett stabilt och intensivt fps som tar steg framåt för serien. En riktigt snygg grafisk stil, makalös ljuddesign och en responsiv spelkontroll. En välgjord kampanj med djup och motivation, men som stundvis smälter samman i tidigare upplevda krigsberättelser.

Hubbvärld, nytt läge och en mängd olika förbättringar till spelets flerspelarlägen med introduktionen av Divisioner. Dock är det tråkigt att mikrotransaktioner ständigt är centralt, i upplevelsen och ett lootbox-system som känns lite märkligt och i vissa fall påtvingat placerat.

Jag tror dock att många timmar kommer spenderas under hösten i soffan framför hektiska onlinematcher, det är där Call of Duty-serien fortfarande äger en plats bland de bästa spelserierna på marknaden.



8

Grafik:
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Innehåll:
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Av Christoffer Heijerdahl

Publicerat 9 november 2017

WW II är en trevlig återkomst till det andra världskrigets mörka och hårda klimat. En bra teknisk sida. Dock en viss deja vu-känsla på kampanjen och en småtråkig syn på lootboxar och mikrotransaktioner.

Bli först med att kommentera


Skicka

Senaste nyheterna om Call of Duty: WWII

Läsarnas spelbetyg

-

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 0

Call of Duty: WWII

Enhet: XboxOne

Betyg: 8/10Läs recensionen »

Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender