Feedback

Av Anders Eklöf

Publicerat 26 oktober 2017

Super Mario Odyssey

Recension - Super Mario Odyssey

Världens mest älskade rörmokare är tillbaka i ett nytt äventyr där hans mössa kan ta över nästan allt levande. Hur bra är Super Mario Odyssey egentligen?

Om man kokar ner konceptet i Super Mario Odyssey så handlar det i grund och botten om att kontrollera andra levande varelsers vilja. 

I samma sekund som mössan Cappy landar på en Goombas huvud sugs den gladlynte rörmokarens medvetande in i dess hjärna, vilket ger honom chansen att kontrollera dennes rörelser. 

Den här idén låter kanske helgalen, men i själva verket är det ett spelmekaniskt grepp som tar serien till nya och spännande platser.

Jag kommer till och med på mig själv vid flera tillfällen när jag försöker hoppa till en svåråtkomlig plattform, att lösningen finns någon annanstans i form av en fiende som går att ta över. Nintendo har helt enkelt vänt kepsen bak och fram och utmanat vår bild av hur ett Super Mario-spel i 3D kan se ut, utan att plattformandet i sig tar skada. 


Att mössan skulle bli Marios starkaste vapen var det nog ingen som trodde på 80-talet. 


Super Mario Odyssey går tillbaka till upplägget från Super Mario 64 eller Super Mario Sunshine, samtidigt som de förfinat konceptet. Det finns alltid ett tydligt mål på banorna första gången du besöker dem, men på vägen dit är det fritt fram att utforska alla vinklar och vrår på jakt efter kraftmånar och lila mynt som fungerar som spelets valuta. 


Och det finns verkligen mycket att göra på banorna. När jag känner mig färdig med en bana och känner att jag samlat alla månar jag kunnat hitta, finns det fortfarande tjugo eller fler kvar. 


Spelet påminner faktiskt om The Legend of Zelda: Breath of the Wild på många vis. Även här känns världarna designade för att uppmuntra att experimentera med spelmekaniken och utforskning. Variationen på världarna är dessutom stor och det är kul att se att Nintendo vågar göra någonting nytt, istället för att kittla de nostalgiska nerverna med klassiska fiender och platser. 


Som vanligt är premissen enkel. Den här gången har skurken Bowser tagit sina kidnapparfasoner till en helt ny nivå och försöker ingå ett tvångsäktenskap med prinsessan Peach. Berättelsen går helt enkelt ut på att du och Cappy reser mellan världar för att stoppa ett gäng onda bröllopsplanerare från att samla viktiga föremål till bröllopet. 


Berättelsen är precis lika märklig och samtidigt enkel som tidigare, men fungerar som en bra drivkraft under äventyret, trots att vi faktiskt vet att Nintendo kan berätta givande berättelser i sina spel. 


Han har dessutom mage att våga marknadsföra deras giftermål över hela världen. 


Grafiken i spelet är verkligen på en helt annan nivå än vad vi sett tidigare i Super Mario. Regnet piskar kameran när Mario spatserar över byggnadsplatser i New Donk City, solnedgången på en enslig ö bländar mig och detaljnivån på rörmokaren själv är hög. 

Det ska dock sägas att spelet gör sig allra bäst på en stor tv med bra ljud. Jag har spelat handhållet till största del av praktiska skäl, men det känns verkligen som att man missar små detaljer i grafiken och ljudet med maskinen i händerna när Mario och allt annat ska få plats på den lilla skärmen. Det går verkligen an att spela bärbart, men teven är att rekommendera. Åtminstone under de allra största ögonblicken. 

Musiken är kanske inte på samma episka nivå som i Super Mario Galaxy eller har lika trallvänliga melodier som i de klassiska titlarna, men jag är ändå imponerad av musiken. Kanske är det för att den är så pass annorlunda från tidigare spel. 

Månljuset över New Donk City är verkligen trevligt att vila ögonen på. 


En trevlig nyhet är att Mario kan köpa passande dräkter på varje plats han besöker. Jag förstår att rörmokare-looken är ikonisk, men att Nintendo aldrig tänkt på det här tidigare är ett mysterium. Att se Mario springa runt i en pilotdräkt eller smoking är helt enkelt för bedårande för att vara sant. 

Har du följt marknadsföringen kring spelet har du nog sett att det går att spela som en barbröstad Mario i badbyxor. En kul detalj är att den är en av spelets dyrare dräkter, vilket går att tolka som en kommentar till hur vanlig företeelsen är att den mest svåråtkomliga dräkten till kvinnliga karaktärer ofta är den med minst möjliga mängd tyg. 

Mario vågar utmana de ofta sexistiska könsnormerna i spelmediet. 


De få kritiska orden jag kan få ur mig om Super Mario Odyssey är att en del fiender är ganska trista att kontrollera även fast de öppnar upp nya möjligheter, att vissa uppdrag inte är särskilt kul att spela och att spelet är lite för lätt många gånger. 

I övrigt levererar Super Mario Odyssey helt klart ren och skär spelglädje. När jag inte spelar det tänker jag på att jag vill spela. Det finns ju nya platser att besöka, månar att hitta och dräkter att köpa. 

10

Av Anders Eklöf

Publicerat 26 oktober 2017

Även om Mario har utforskat rymden i tidigare spel är platserna han besöker långt mycket mer intressanta den här gången. Med en enkel spelmekanisk idé har Nintendo öppnat vägarna för nya möjligheter. Det är faktiskt svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör det till ett så bra spel, men när man har så pass skoj med det är det verkligen värt det höga betyget.

Christoffer Heijerdahl

Administratör

MARIO <3
#1 | | | Svara

Skriv en kommentar


Skicka

Senaste nyheterna om Super Mario Odyssey

Läsarnas spelbetyg

10

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal röster: 1

Super Mario Odyssey

Lanseringsdatum: 27 oktober 2017

Enhet: Nintendo Switch

Genre: Plattform

Utvecklare: Nintendo EAD

Utgivare: Nintendo

Antal spelare: 1

Betyg: 10/10Läs recensionen »

Läs mer

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender