Första intryck: The Last Door

Av Redaktionen

Publicerat 15 november 2013

Tidigare i veckan tipsade vi om indiespelet The Last Door, ett lågupplöst peka-klicka-äventyr utvecklat av den spanska indiestudion The Game Kitchen. Sedan dess har vi tagit oss tiden att spela igenom det första av de tre färdiga kapitlen i serien och fick lust att skriva av oss om våra första intryck.

Att titta på

The Last Door är ett äventyrsspel i 2D som med sin låga upplösning och genomarbetade miljöer charmat oss. Varje scen och detalj har skapats med enorm omsorg för inlevelse och känsla. Atmosfären är som hämtad ur en gammal skräckroman och författare som Edgar Allan Poe och Lovecraft skiner i sin konstnärliga närvaro med detaljer som ger smak av damm i luften. Det är spännande, faschinerande och läskigt på samma gång, men framför allt näst intill omöjligt att slita sig från.

Den låga upplösning gör att ett öga för detaljer blir mindre viktigt och till skillnad från många traditionella pusselspel ligger fokus istället på att sätta sig in i och förstå miljöerna. Spelet förlitar sig helt enkelt på en helhet av välpolerade scener med en effektfull atmosfär, snarare än detaljrikedom, något som präglar The Last Door väldigt starkt.

Att lyssna på

Precis som ett bröd utan jäst faller ett spel utan musik väldigt platt, något The Game Kitchen verkar vara fullt medvetna om. De audiovisuella elementen bidrar enormt till spelets stämning, allt från de klockrena ljudeffekterna till de rent av filmiska symfonierna och frestande ambiensen. Väsande kråkor, gnisslande dörrar och ekande tjut är utvecklarnas vapen i striden din sinnesstämning. På ett ögonblick kan stämningen vända fullständigt av en skiftning i musiken. Något som sker dynamiskt genom spelet, men smälter ihop perfekt med miljöerna.

Att uppleva

När vi trevar igenom mörka korridorer på jakt efter svar och ledtrådar vandrar våra tankar till spel som Scratches, Home, Monkey Island samt Amnesia: A Machine for Pigs. Som med väldigt många spel uppstår en beaktning när vi vill försöka kategorisera dem. En omtalad fråga inom speldesign är just berättelse kontra spelmekanik. Pusseldelen i spelet tar inte så stor plats utan är oftast av en simplare natur. Monkey Island eller Myst är exempelvis spel där pussel är väldigt kluriga och kräver att spelarna besitter en god portion kreativitet och fantasi. The Last Door använder pussel mer som ett medel för att skapa förväntan hos spelaren och driva berättelsen.

Det ligger i vår gemensamma åsikt att Amnesia: The Dark Descent och Amnesia: A Machine for Pigs besatte en fundamental skillnad. Seriens första spel utvecklat av Frictional Games var i huvudsak ett pusselspel, medan det nyaste spelet av The Chinese Room fokuserade huvudsakligen på berättande. I en avvägning mellan spelmekanik och story är vi överens om att The Last Door först och främst är ett berättande spel. Ett briljant sådant.