Feedback

Jens Rodin

Konsoler: Android, PC, Playstation Vita, PS3, Xbox360

Senaste recension: Dragon's Dogma: Dark Arisen

Min första konsol: SNES

Bästa spel: Ico

Spelar just nu: The Last of Us och Company of Heroes 2 (beta)


Jens är en tjugoåring som brukar fastna framför datorn och teven alldeles för ofta. Han spelar alltifrån påkostade actionäventyr i stil med Uncharted, till spel av den mindre skalan som lägger fokus på smalare inslag. Han uppskattar egentligen alla sorters spel, förutom de som är dåliga. Den större delen av tiden finner man honom spelandes rollspel, eller tittandes på obskyra brittiska tv-serier.

Han är inte speciellt favoriserande när det kommer till val av spelplattform, han anser om spelet är bra, så spelar det ingen roll vilket system det är till. Även fast han inte rent tekniskt bryr sig om vilken plattform han spelar på, har han den kontroversiella åsikten att PC-spelande egentligen är billigare än konsol-ditot, vilket motiveras av hans febrila inhandlande av CD-nycklar hos digitala tredjepartsförsäljare, som g2play.


Mina senaste bloggar

Av Jens Rodin

Publicerat 19 april 2013

Army of Two The Devil's Cartel

Hur tänker förläggare egentligen?

Varför beter sig förläggare som de gör? Trots att många publiceringsföretag har giriga och snabba sätt att driva in pengar, går det faktiskt inte så bra som man tror för vissa av dem. Deras prioriteringar är ofta felaktiga, och det drabbar tyvärr både konsumenter såväl som dem själva.

Det är mycket synd att så många förläggare endast ser på spel som ett medel till att tjäna pengar; det finns mer till det än så. Det är en kulturyttring, först och främst. Det är minst lika betydelsefullt som andra medier och bör behandlas med varsamhet och respekt. Det finns mer än bara den affärsmässiga aspekten till spel, nämligen det viktigaste, som är oss utövares syn på spel och våra upplevelser. Och vi gamers tackar unisont nej till mediokra spel som utvecklare slängt ihop på alldeles för kort tid, och ber dem att använda sina koncept och idéer till något gediget och genomarbetat istället. Tro det eller ej, men det finns mycket pengar att tjäna på att faktiskt producera bra spel, som dessutom räcker längre än en handfull timmar.



Ibland undrar jag hur förläggare tänker, eller om de ens tänker alls förstås. De lämnar spelutvecklare i sticket, och gör sig av med dem innan de ens hunnit färdigställa sin produkt, som de trots allt skeppar ut. Det var ganska nyligen det här exemplet utspelade sig, och det gäller EA och gruppen inom Visceral Games som utvecklade spelet Army of Two: The Devils Cartel. EA stängde ned teamet en hel månad innan spelet släpptes, så det är tveksamt att de hann med att ge spelet en bra slutlig touch. I det här fallet rör det sig kanske inte om ett spel som skulle blivit något mästerverk i vilket fall, oavsett om de fått den där extra månaden att optimera och kalibrera. Jag är personligen inget fan av Army of Two - det är snarare att sådana beslut tas över huvud taget som går mig på nerverna.



Det är förvisso inte en lika stor kontrovers som när Activision vägrade att betala ut bonusar till Infinity Wards huvudpersoner, Jason West och Vince Zampella, efter den hutlösa succén som var Call of Duty: Modern Warfare 2. Dessa två herrar stod på sig och krävde att få det de var berättigade till, och vad hände? De blev sparkade från sin egen studio av deras förläggare, Activision. Vince och Jason tog det till rätten 2010, men inga framsteg gjordes förrän två år senare. Det var först i juni förra året Activision samt Vince och Jason träffades och gjorde en uppgörelse, men detaljerna kring uppgörelsen är okända, det mesta pekar dock på en lyckad utgång för de två Infinity Ward-grundarna.

Det är ju knappast som att Activision skulle gått i konkurs om de gav ut bonusen, eller att dem inte skulle gjort sig förtjänta av dessa åtskilliga miljoner dollar, det är (eller var, åtminstone) det mesta sålda spelet någonsin fram till Black Ops släpptes, och den massiva bonusen härstammar just från att det såldes i så många exemplar.

Om jag fick bestämma skulle dessa två nyckelpersoner samt studion få den största delen av vad som tjänades in, då det trots allt var deras projekt och det var dem som drog det tyngsta lasset, medan Activision bara marknadsförde spelet. Visserligen spelar marknadsföring en viktig roll i ett spels framgång, men utan det mycket lättsamt underhållande och kompetenta flerspelarläget, skulle de inte kunnat sälja så oerhört många exemplar oavsett marknadsföring. 



Det intressanta är att Modern Warfare från början var ett spel som Activision var tveksamma till att finansiera, de var osäkra på hur framgångsrik en förstapersonsskjutare i modern tid skulle tas emot på den dåvarande spelmarknaden, fps-spel utspelade sig för det mesta under andra världskriget och var den största trenden omkring den tiden då spelet påbörjade sin utveckling. Modern Warfare var även det första spelet i Call of Duty-serien som tog steget därifrån till en annan tidsperiod, och i det här fallet rör det sig såklart om ett kliv till nutiden, något som de flesta troligtvis kunde lista ut från undertiteln.

Då kan man fråga sig vad som hänt inom den genren, eller spelvärlden i allmänhet för den delen, sedan det med viss skepsis och motvillighet gavs ut? Spel som porträtterar krig i modern tid är numera det nya svarta, den typen av spel som ofta säljer otroligt bra, trots att spelen nödvändigtvis inte är speciellt välgjorda. Jag tror dock att marknaden börjar mättas mer och mer på flerspelarupplevelser med inslag av modern krigsföring. Snart tror jag vi får se någonting nytt som lämnar människor lika frälsta och hänförda på samma sätt som Modern Warfare gjorde, kan det måhända vara Halo-skaparnas spel Destiny som axlar populärkulturmanteln framöver? Dem som lever får se, helt enkelt.



Korkad girighet

I spelindustrin råder det en speciell girighet, en felplacerad och korkad girighet, som växt sig ännu starkare på senare år med företag som Activision och EA i spetsen. Det ironiska med EA är att trots alla giriga sätt att tjäna pengar på har det faktiskt inte gått speciellt bra för dem, något som vi blev varse om genom att EA's f.d chef John Riccitiello lämnade sin position som VD, av den anledningen att han (enligt egen utsago) är att skylla för att företaget inte lyckats något vidare ekonomiskt.

Det är inte alls konstigt eller orättvist att det går dåligt för dem. Största felet med dem är att de hunsar konsumenterna och behandlar dem som idioter, samt trycker på utvecklare till den grad att produkterna blir oinspirerade och undermåliga. Det är av dessa anledningar det inte gått något vidare för EA, för man kan inte säga att de varit altruistiska spelälskare som bara gett och gett till sina likasinnade spelkonsumenter, och verkligen tror på gaming som kulturform och visat mediet tillika konsumenterna respekt. Nej - snarare tvärtom! 



Kolla bara på hur de skötte Sim City och spelets paranoida antikopieringsskydd, och hur många potentiella kunder de tappat både med Sim City och deras framtida spel. Folk glömmer ju inte sådana misstag. Det finns en stor risk att många gamers kommer av ren princip vägra köpa EA's spel hädanefter på grund av Sim Citys odugliga så kallade lösning på att få bukt fildelare. Många spelare kunde ju för fasiken inte ens logga in och spela ett spel de köpt för dyra pengar, och när de väl kom in kunde de helt sonika bli utloggade, även en del problem med att städerna inte sparades var vanliga. Det här är problem som finns i spelet än idag, drygt en månad efter spelets release.

Dessutom lär ju alla servrar som behövs för att driva spelet kosta en hel del, med tanke på att det är en sådan populär spelserie och att det körs i direkt förbindelse med deras servrar. Sedan har de förlorat mycket kunder på är det rent allmänt avskräckande i att inte kunna spela när man vill utan att behöva vara uppkopplad, samt att det här vansinniga DRM-skyddet utesluter förstås köpare som inte har någon vidare uppkoppling, eller kanske inte ens har bredband. 


Inget fel med nischspel

Man behöver inte göra ett spel tillgängligt för alla, det kan vara centrerat på en målgrupp, och ändå följas av mycket klirr i kassan. Till och med nischade spel kan lyckas mycket bra kommersiellt, något som Dark Souls är ett ypperligt exempel på, då det köpts över 2,3 miljoner exemplar av det, samt hamnat på topplistan över köpta spel på steam, till och med ett flertal gånger om jag inte missminner. Ett mycket värdigt bevis på att kvalitet tynger mest i en produkts framgång. För att ett spel ska hamna på topplistan på Steam krävs mycket popularitet och god försäljning, och det beundransvärda är ju att det här trots allt rör sig om ett hardcore-rollspel av den äldre skolan, som de flesta förläggare absolut inte skulle tänka sig hjälpa till att finansiera. 


Min poäng är inte att alla utvecklare ska försöka skapa svåra rollspel, min poäng är att spel säljer i många exemplar om de har fått en bra genomarbetning och ett välavvägt beslut i design och upplägg, och att det faktiskt kan vara fördelaktigt att ha en lite snävare publik i åtanke när man gör spel, både rent kommersiellt och kvalitetsmässigt. Det är en mentalitet som både förläggare och spelutvecklare borde anamma mer, och alltså våga göra val i spelets design som kan utesluta vissa konsumenter men för att göra spelet bättre. Det blir lätt kontra-produktivt om ett spel försöker göra för mycket och tilltala för många. Exempelvis om de gör ett äventyrsspel borde utvecklarna fokusera helhjärtat på att göra ett riktigt bra äventyrsspel istället för att brodera in mycket action i ett försök att göra både ett actionspel och äventyrsspel. Det är bättre att försöka göra ett kanonspel som fokuserar starkt på en viss genre, istället för att lägga resurser på att få det till en blandning av olika genrer.  

Klicka här för att kommentera

Av Jens Rodin

Publicerat 30 mars 2013

Bioshock Infinite

2013 kommer bli ett bra år för gamers

Vilka spel är vettiga att ha i sikte i år? Jag har spelat mycket bra spel mars månad, och väntar ivrigt på kommande titlar månaderna framöver.

Tomb Raider. Bioshock: Infinite. Gears of War: Judgement. GTA V. StarCraft II: Heart of the Swarm. Metro: Last Light. Beyond: Two Souls. Watch Dogs. Ni no Kuni.

Det kommer onekligen ut många spel i år som är skäl till upphetsning hos oss gamers. Den här månaden i synnerhet har varit mycket händelsefull på spelfronten, mars har i min mening varit årets hittills starkaste spelmånad, med kritikerrosade och påkostade spel som Bioshock: Infinite, Tomb Raider och Gears of War: Judgement, som både positivt förvånat och värmt våra gamerhjärtan (Judgement har jag även recenserat, ni kan läsa recensionen här).

Det är en del spel som släppts i år som jag inte än haft tid att testa, som det oerhört snygga Ni no Kuni och Dead Space 3, varav det sistnämnda fått väldigt blandad mottagning, men överlag verkar folk tycka att det är helt okej, en del tycker även det är riktigt bra, även om den åsikten tillhör en minoritet. Så det uppskattas trots att det utbytt en stor portion av sin ursprungliga skräckstämning mot action. Jag tycker för övrigt att man ska bedöma spel för vad de är, de blir inte nödvändigtvis sämre för att de förändras och tar in andra strömningar. Om det dock har fått en för kort utvecklingstid (vilket jag tror kan vara fallet med DS 3) är det inte alls konstigt att resultatet blir lite halvrisigt då det innebär att spelet blivit framjäktat, och att utvecklarnas vision inte kunnat framställas i högsta möjliga mån. Utvecklare behöver den tid de behöver. Att försöka spara pengar på att skicka ut ofärdiga eller spel som inte fått en fullvärdig utveckling är en urusel ekonomisk strategi, som ni inte tjänar ett dugg på i slutändan (Jag tittar på er, kortsiktiga förläggare som stressar era studios till att komma ut med spel för snabbt). 


Jag spelade nyligen igenom Bioshock: Infinite och det är det bästa jag spelat på länge, men jag ska inte prata om det för detaljerat, då Sandra Wärn (en annan skribent här på spelnyheterna.se) ska recensera det, så det överlåter jag till henne. Något som jag dock kan slinka in med att säga är att storyn är riktigt bra, och karaktärerna du bekantar dig med är löjligt välskrivna, speciellt följeslagaren Elizabeth. Man kommer på sig själv med att hon faktiskt bara är en karaktär i ett datorspel, men ibland har man svårt att tro det, då hon är så otroligt levande och älskvärd. Man utvecklar verkligen en beskyddarinstinkt för henne. Infinite är definitivt ett av de bästa spelen det här året, det kan jag säga redan i mars, så bra är det! Det spelet som jag dock tror kan vara i samma klass som Infinite, eller snäppet bättre, är Naughty Dogs överlevnadsspel The Last of Us


Uncharted är en mycket bra spelserie, det är från samma gäng som under åren gett oss godbitar som Crash Bandicoot och Jak And Daxter. Härnäst upp från dem är The Last of Us, som för ungefär 1½ år sedan fångade vårt intresse med en rysligt snygg trailer. "The following trailer is captured directly from a Playstation 3", kommer jag ihåg var det första som framgick i trailern. Och nog skulle man kunna ifrågasätta att grafiken är renderad i spelets grafikmotor och dessutom är till konsol, och snarare tro att någon har skapat det för datorer med hög prestanda, om man inte hört talas om eller sett något av Uncharted innan. Redan första spelet tog vara på hårdvaran i Ps3 och uppföljarna har bara gjort det bättre och bättre. Uncharted: Golden Abyss till PS Vita fortsatte traditionen och skapade bland de snyggare (om inte det snyggaste) spelen till handhållna konsoler. 

Animationer, röstskådespeleri, ljussättning, texturer - alla de bitarna var av hög klass i trailern, och gav starka förhoppningar om att The Last of Us kommer bli svinbra. Kanske t.o.m. briljera och ge oss ett spel som är värdig titeln GOTD (game of the decade). Den som lever får se hur bra spelet blir helt enkelt! Förhoppningsvis lever vi den 14:e juni då det är när det släpps. Efter det kan dock jorden gå under för allt jag bryr mig, en apokalyps lär ändå inte vara något problem att hantera efter man spelat The Last of Us då det utspelar sig i just en sådan värld.

Ett annat spel som verkar lovande är Ubisoft Montreals spel Watch Dogs. Där du i en öppen värld tar dig an rollen som Aiden Pearce, en onekligen begåvad hacker som kvickt kan ta kontroll över infrastrukturen i städer, och upptäcka sekretessbelagd information om människorna han ser vandra längs gatorna. Om boken 1984 skulle blandas med Assassin's Creed och GTA, tror jag slutprodukten skulle vara någonting i stil med Watch Dogs. Och det känns absolut som en salig blandning av inspirationskällor. Min fråga är dock hur det kommer stå sig på de nuvarande konsolerna, är något oroad över att de kanske gör halvdana portar och lägger allt krut på att få det perfekt till de nästkommande konsolerna. Fast med deras populära serie Assassin's Creed som årligen drar in stora summor kan de kanske ta sig an väldigt dyra projekt och samtidigt se till att det kommer bli bra på alla plattformar. 


Sedan har vi ju David Cage projekt Beyond: Two Souls också. Heavy Rain som är hans förra spel blev hyllat av både fans och kritiker för interaktiviteten och sin förmåga att beröra spelare, och i övrigt är det ett spel jag tänkt spela mer av, för jag har nämligen inte spelat igenom hela spelet. Det har alltid kommit något annat i vägen, jag tror dock att jag skulle gilla det om jag gav det en ärlig chans och satt mig ner med det i ett par timmar. Rent konceptmässigt då jag läser om spelets story och upplägg blir jag väldigt nyfiken och rätt ivrig att vilja fortsätta från där jag slutade, något som jag tror jag kommer göra innan Beyond släpps. Så jag har helt klart förhoppningar om att Beyond: Two Souls kommer bli bra, då David Cage och hans studio verkar veta vad de håller på med.

I den här texten har jag pratat om en handfull spel som jag längtar efter och spelat under denna lovande början på ett år. Vad ser ni fram emot? Och vilka av spelen ni spelat i år har varit schyssta? 

Klicka här för att kommentera

Av Jens Rodin

Publicerat 19 mars 2013

Gears of War: Judgement

Första intryck: Gears of War Judgement

Jens delar med sig av sina första intryck av GoW: Judgement

Jag tycker GoW: Judgement verkar bra. Det märks att det inte är samma utvecklare som gjort de tidigare Gears-spelen, det är annorlunda, men ändå troget Gears-serien. Flerspelarläget är det jag fastnat mest för. Har spelat drygt en timme i kampanjen, och berättelsen är lättare att förstå och hänga med i den här gången. Istället för Epic Games har People Can Fly tagit över spelrodret, som är utvecklarna bakom Bulletstorm

Allting känns mycket intensivt i Judgement. De har tagit bort Horde mode och ersatt det med Survival mode, som är ungefär som Horde fast mer komprimerat. Horde hade 50 vågor av fiender medan Survival har 10 vågor som är mycket längre och har fler fiender i sig. Spontant känns det lättare, det var mycket svårare att komma upp i våg 30-50 (och mer tidskrävande) i Gears 3, medan jag och en kompis kom upp till våg 8 på första försöket i Judgement. Men det är ändå mycket kul. Gears-känslan finns utan tvivel där. De har lagt in fler vapen och lagt till klasser, vilket är ett välkomnat tillskott för min del. Som jag sa innan så är allt mer intensivt i Judgement, och det gäller både kampanjen och multiplayer. De har tagit bort en rätt karaktäristisk del av Versus-fundamentet, innan brukade man krypa nere på marken när man förlorat all hälsa, och avsaknaden av den funktionen är också välkomnad, det flyter på mycket bättre och passar till spelets höga upptakt. 


Kampanjen är lite annorlunda från tidigare, banorna är t.ex. bra mycket kortare. Det är i snitt 7 banor på varje kapitel, tidigare var det vanligtvis 4-5. De har även lagt in en funktion som ger uppdragen mer utmaning, en av dessa utmaningar är att rummet fylls med någon slags gas som minskar synfältet avsevärt och allt man kan se är egentligen silhuetterna av fienderna. Både kampanjen och multiplayer gillas av mig än så länge, vi får se vad jag kommer tycka när jag spelat det lite mer. Just nu kan jag inte säga att det är lika bra som Gears 2 och 3, men hyfsat är det utan tvekan. 
Klicka här för att kommentera

Av Jens Rodin

Publicerat 18 mars 2013

Stämningsfulla spel

Jens skriver om hur han gillar spel med mysig atmosfär

Alla gamers har svagheter för olika sorters spel, det kan vara allt ifrån gulliga japanska spel, våldsamma zombiespel, eller nåt helt annat. Min svaghet är för stämningsfulla spel. Tänk Stalker: Shadow of Chernobyl eller Journey. Sådana spel kan fånga mitt intresse helt och hållet. Det är egentligen inte bara spelmediet det gäller, jag gillar även filmer och böcker som lyckas bygga upp stämningen bra. Spelen får gärna ha svärta och vara lite annorlunda, sådant är ofta väldigt spännande för mig.

Jag spelade förra året ett spel som heter Cryostasis. Där spelar man en meteorolog som har sin post i arktis. Personen får i uppdrag att undersöka en närbelägen isbrytare som tycks vara helt övergiven. Grejen med det här spelet är att det är fantastiskt stämningsfullt. Snyggt är det också, men tyvärr dåligt optimerat. På den grafiska fronten är det väldigt nära Metro 2033, så rent visuellt är det väldigt imponerande. 

Spelet faller kort på en grej, precis som Metro-spelet (fast det är värre i Cryostasis) - striderna. De känns tråkiga och sparsamt utvecklade. Men atmosfären i detta spel får mig att förbise och uthärda de traggliga striderna. Fienderna består av den forna skeppsbesättningen, som sedermera förvandlats till zombies, eller bara är väldigt fientliga mot en. Själva storyn går framåt genom videosekvenser som utspelar sig i stunden skeppet blev skeppsbrutet, och efter man sett färdigt videosekvenserna ser man skeppet som det är i nutid. 

Dear Esther är också stämningsfullt. Förvånansvärt snyggt för att vara ett indiespel, det fick även en prisutmärkelse av den anledningen på någon indiespelsmässa/event, som jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Det precis som Cryostasis fick lite blandad mottagning, men de flesta var överens om att det hade en viss charm, en stämning som fick en att fortsätta spela, och det räcker vanligtvis för mig. Om man tycker att Journey är pretentiöst kommer man såga Dear Esther vid fotknölarna för just den anledningen. Men jag gillar det, jag har vanligtvis inte emot att saker är lite pretentiösa. Man vill att ön ska finnas i verkligheten, så man kan åka dit och uppleva mer, kanske bosätta sig och bygga ett litet torp där och få möjligheten att spendera vardagarna där. Ön där denna poetiska berättelse utspelar sig är helt förtrollande vacker.


Dear Esther är ett kort spel, det spelas igenom på drygt en timme. Det har i större grad sagts vara en film, än ett spel. Man kan egentligen se en walkthrough på youtube eller se en kompis spela, utan att det skulle ta så mycket ifrån upplevelsen. Många kallar det även för ett interaktivt spel, men det är fel tycker jag, för det existerar ingen interaktion för fem öre. Man vandrar i stora drag runt på en ö, medan man hör en okänd man prata om liv, död, äktenskap och en del andra ämnen, ofta på ett poetiskt och bildligt språk. Men det finns inte flera sätt det kan spela ut sig, om man spelat igenom det en gång kommer den andra genomspelningen vara sig lik. Men att spela igenom det flera gånger är ändå rekommenderat enligt mig, så man kan begripa de ämnena som tas upp i spelet. 

Så jag kan helt och hållet bortse från dåligt gameplay om spelvärlden, eller atmosfären i spelet är tilltalande. Dear Esther har inget gameplay - men ändå så är det ett av spelen som stannat mest med mig. Just på grund av stämningen och det unika upplägget. Dear Esther är också ett av mina favoritspel. 

Har ni någon slags spelgenre, eller upplägg i spel ni är svaga för?
Klicka här för att kommentera
« 1 2 »

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender