Feedback

Alexander Lindhe

Ålder: 35

Bor: Örebro

Konsoler: iPad, iPhone, Nintendo DS, Nintendo Entertainment System (NES), Nintendo Game Boy, PC, PS3, Windows

Senaste recension: Farming Simulator 2015

Min första konsol: NES.

Bästa spel: Få saker kan slå de första timmarna med NES. Ynka 6 år gammal var jag, och jag har aldrig haft så roligt med ett spel igen.

Sämsta spelupplevelse: Army of Two - 40th Day. Tillåt mig kräkas.

Spelar just nu: League of Legends och Battlefield 3 - det senare på PS3.


Jag är en inbiten gamer från Örebro, som till kanske 90 procent spelar multiplayer - främst Battlefield 3 (PS3) och League of Legends. Intresset för att själv spela slåss alltid med intresset för att titta på när andra spelar. Pro-gamers privata streams konsumeras lika ofta som större turneringar. Tittar nästan uteslutande på LoL och StarCraft 2.

Till vardags är jag journalist och fotograf på frilansbasis.


Mina senaste bloggar

Av Alexander Lindhe

Publicerat 7 oktober 2013

Bland geeks, gamers och gamla spel på Retrogathering

Min lördag bestod av resor. En gick längsmed E18 och en annan från nutid till dåtid.

Det är lördag morgon. Klockan visar 04:56 och jag har precis dragit på mig mina Bomberman-strumpor. Sömnen tynger fortfarande i mina ögonlock, och ångesten över den tidiga timmen får mig nästan att lägga mig igen.

Men jag vet att om ynka fyra minuter spelas världsfinalen i League of Legends -- en matchserie jag sett fram emot i nästan en månad. Sedan väntar Västerås och Retrogathering med kollegan Anders.

Finalen är över på bara tre matcher. Korea segrade. Igen. Som vanligt, nästan. Men trots det snabba avgörandet ligger jag ändå efter tidsmässigt. Klockan visar 08:46 när jag hastar ut genom dörren mot bilen. 10:30 ska jag vara i Västerås. Det tar en timme att köra.

Lastbilar, vägarbeten och en dålig kartapp senare möter jag flåsandes upp Anders. Tillsammans styr vi stegen mot Retrogathering och min allra första spelmässa.

Väl inne i lokalen letar vi upp garderoben. 10:16. Mässan har varit öppen i cirka kvarten, och syret är redan slut. Det luktar svett, kartong och varm elektronik. Och jag stortrivs. Här finns allt jag mins från min barndom -- och lite till. Med glittrande ögon tränger jag mig fram bland mässborden för att få lägga mina ivriga händer på spel, tidningar och konsoler. På mindre än en timme har jag gjort av med över 800 kronor.

Dagen flyger förbi. Orvar Säfström, maniskt genomsökande av NES-utbudet och en gigantisk Space Marine. Och mer e-sport.


Men nu handlar det inte om vare sig League of Legends, Starcraft II eller Counterstrike. Nej, på Retrogathering är det Pong som står i fokus. Svenska mästerskapen ska avgöras, och det på spelets originalmaskin. Blip, blip, blipblop, blip, blip, ping! Publiken sitter knäpptyst, som under hypnos. Expressen sänder live. Det här är allvar.

När vinnaren, efter en jämn finalmatch, korats delas priset ut av tidigare nämnda Space Marine. Sedan packas allt ner i lådor, och lokalen släcks ner.

Jag och Anders åker hemåt. Vi har stämt träff med en annan kollega, David, för att ta en öl och snacka lite skit. I hemlighet vill jag egentligen bara hem och spela mitt nyinköpta The Legend of Zelda. Och lite hinns i alla fall med innan dagen lider mot slut.
Klicka här för att kommentera

Av Alexander Lindhe

Publicerat 3 oktober 2013

Battlefield 4

En ursäkt till Battlefield 4

Igår klagade jag. I dag vill jag ta tillbaka och rätta en del av det jag sa.

Efter att ha spelat Battlefield 4-betan några timmar direkt efter att den släppts var jag besviken över avsaknaden av (bland annat) levolution. Jag kände mig som en åttaåring som snuvats på konfekten, och gjorde därför vad vilken vettig åttaåring som helst skulle göra; jag grinade och klagade.

Sent igår kväll fick dock Dice och EA tyst på mig, och det med besked. När jag laddat in i en ny match av Domination på min Playstation 3 ser jag till min stora glädje att den förbannade skyskrapan har fallit. Duckandes kulor och granater kutar jag mot B-flaggan för att vara säker.

Och visst, allt som finns kvar är en gigantisk dammhög fylld av bråte. Så nu vet jag att konfekten finns där, även om det bara viftats med gottepåsen framför min näsa.

Jag kommer spendera den här dagen i skamvrån, och fundera över mitt beteende. Ikväll, däremot, är siktet inställt på konfekten.
Klicka här för att kommentera

Av Alexander Lindhe

Publicerat 2 oktober 2013

Battlefield 4

"Battlefield 4 en uppsnyggad expansion av trean"

Battlefield 4:s beta släpptes igår. Dice och EA har mycket att leva upp till efter föregångarens dundersuccé. Men vid ett första intryck känns det mer som ett Battlefield 3,5.

I går släpptes den äntligen. Beta-versionen till ett av årets mest efterlängtade FPS-spel; Battlefield 4. Vi har tidigare fått se videor och livestreams med båtar, helikoptrar, pansarvagnar och soldater. Vi har också fått se en skyskrapa som rasar, och hört många stora ord om den nya grafikmotorn Frostbite 3.

Och det är de här bilderna jag har i huvudet när jag laddar in i min första match på mitt Playstation 3. Kartan är Shanghai -- den med skyskrapan som rasar.

-- Hell yea! Nu blir det attackhelikopter och sen ska skrapan rasa, tänker jag.

Men så blir det inte. Betan saknar attackhelikoptern. Den saknar också båtarna och vattenskotrarna.


Spelet känns överlag ganska avskalat och långsamt. Kartan är väldigt stor för bara 24 spelare. Det märks att det saknas 40 personer. Jag hittar heller ingen snabb åtkomst till scoreboarden. När jag, som tidigare, trycker in select-knappen kommer jag till spelets inbyggda Battlelog-sida. Varför det ska vara nödvändigt vet jag inte. Jag kan ändå inte göra särskilt mycket med den just nu.

Det känns heller inte som att det är en ordentlig uppföljare. Vissa, men inte alla, vapen är nya. Men sen är det ju också en beta-version. Jag hade nog bara velat se mer av levolution, commander mode och de nya spellägena. Och gärna något av de nya fordonen. I dagsläget känns betan mer som en uppsnyggad (rent grafiskt) expansion med en ny karta.


Med lite tur släpps några av de faktiska nyheterna till betan innan själva spelet släpps, men det återstår att se.

Har du spelat Battlefield 4 Beta? Vad tycker du såhär långt?
Klicka här för att kommentera

Av Alexander Lindhe

Publicerat 5 augusti 2013

En låda full av minnen

Jag hade glömt bort mycket av det som den lilla lådan rymmer. Igår när jag rotade igenom den kom allt tillbaka.

Jag har tjatat länge på min lillebror om den här lådan. Han har inte vetat var den varit, och inte heller hans sambo. Men i lördags kom ett sms. "Vi har hittat den!" stod det. Äntligen hade den dykt upp bland deras flyttkartonger.

Så igår när jag kom hem fanns den där. Det är en svart, gammal Ikea-låda i sådant där tjockare papper, ni vet. Den har ett litet metallhandtag. Locket är sedan länge försvunnet och lådans väggar är knögliga och nötta av tiden.

Men egentligen är det inte lådan som är viktig. Det är vad som ligger i den. Jag hade glömt bort mycket av det som den lilla lådan rymmer. Igår när jag rotade igenom den kom allt tillbaka.

Den gråa NES-konsolen tar upp större delen av lådan. Den ligger överst. Under och runt omkring den ligger sladdar, spel och kontroller.

Jag blir plötsligt sex år gammal igen. Min storebror och jag sitter i en säng i vårt barndomshem utanför Hjortkvarn. Jag är klädd i en blå och röd tröja modell varm. Vi spelar Super Mario Bros. Min storebror är givetvis Mario, och jag väntar på min tur. Vårt NES är alldeles nytt, och det här kan vara en av de första gångerna vi spelar. Var lillebror är någonstans vet jag inte.

Spelet i fråga finns inte i lådan. Det har slukats av tiden. Mitt första egna spel, Kirby's Adventure, finns inte heller i lådan. Jag tror det lånades ut till någon. Men jag minns att jag fick det av mormor Maj-Britt, och att det kostade flera hundra kronor på leksaksaffären i köpcentret. Jag letar runt i lådan lite till och kastar en blick upp på minnestavlan från mormors begravning. Det finns inget Kirby i lådan, och jag får svälja en klump i halsen.

De två stora turbodosorna finns kvar. De ser mer ut som arkadmaskinernas kontrollpaneler än Nintendos nätta dosor. Men det gick att slå på turbo, så att vi i RC Pro Am II slapp trycka som idioter på A- och B-knapparna under spelets car-pulling- och dragrace-banor.

På den ena jättedosan finns en gammal klisterlapp där texten "BL = pro" står skrivet med barnslig handstil. Initialerna är min storebrors. Den andra dosan är min. Min lillebror fick aldrig någon. Det gick ju ändå bara att spela två åt gången. Jag tänkte aldrig på det då, innan jag ens blivit tonåring, men när jag rotar igenom lådan i dag undrar jag hur han tänkte då.


Lillebror som aldrig fick en turbodosa. Ville han ha en? Eller brydde han sig inte? Han fick ju låna våra. Mest min, ska väl sägas, för "BL = pro" ville inte gärna låna ut sin turbodosa till vare sig yngsta brorsan eller mig.

Plötsligt är jag åtta. Hela familjen sitter vid matbordet i barndomshemmet. Jag och mina bröder är mitt i en livlig diskussion om något spel. Plötsligt bryter pappa in.

- Och sen ba "brrrffftt" och då liksom "mreeoookraschplopp plpl" och då "boing boing boing" och han liksom "ppprrrreeeowwww blöööörg".

Sen skrattade han och förklarade att det var sådär vi lät.

- Förstår ni ens vad ni själva säger?

Klumpen i halsen nästan kväver mig, och jag en stilla tår rinner ner för kinden. I den svarta, luggslitna lådan från Ikea finns inte bara det gamla Nintendot. Där finns också hela min barndom, och starka minnen av de som gått förlorade.
Klicka här för att kommentera
« 1

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender