Feedback

Joel Karlsson

Ålder: 29

Bor: Gävle

Konsoler: Nintendo 3DS, Nintendo Switch, Nintendo Wii, Nintendo Wii U, Playstation 4, Playstation Vita, PS3, Windows, Xbox360

Senaste recension: Thimbleweed Park

Min första konsol: Nintendo Entertainment System (8-Bitars)

Bästa spel: Kan inte nämna något direkt, men slutet på Kingdom Hearts 2 slog hårt för mig.

Spelar just nu: Persona 5 samt Nintendo's nya påhitt: Arms växlat med fortsatt äventyr i Zelda: Breath of the Wild.


Året var 1988 och ännu en gamer föddes till världen. Hans föräldrar spelade Super Mario Bros och The Legend of Zelda till 8-bitars Nintendo när han fortfarande var ett barn. Konsolen och spelen kvarstod i familjen och jag, Joel, fick chansen att testa på dessa spel när jag hade blivit så gammal som 6-7 år cirka. Kärleken började hos Super Mario Bros för att vid senare år, cirka nio års ålder, fatta tycket för The Legend of Zelda. Spel kunde vara så mycket mer än att hoppa runt i banor. Denne pojke, jag, växte upp med tv-spelen som växte tillsammans med mig. Jag var inte vid livet från första början, men att kunna se utvecklingen från Super Mario Bros till t ex The Last of Us har hittills varit en fantastisk resa.

29 år gammal, kan jag se tillbaka på mitt liv och faktiskt inte komma från det faktum att spelen alltid har varit där närvarande. När jag behövde den där tillfälliga underhållningen, något lätt att hålla på med. När helst jag behövt fly undan vardagen för en kort stund, när helst jag behövt hjälp i livet.

Jag ser inte spel bara som underhållning. Jag ser det även som en möjlighet att växa, lära sig och kunna hantera livet lite lättare.

Jag spelar än idag spel för fullt skiftandes mellan olika genrer och jag tror ärligt talat att jag inte skulle hanterat mitt liv på samma sätt om inte spelen hade funnits där för mig.


Mina senaste bloggar

Av Joel Karlsson

Publicerat 23 juli 2015

Batman: Arkham Asylum

Mörkret och galenskapen

Arkham har nu nått sitt slut, och jag fick en ingivelse att vilja minnas tillbaka och tänka på vad det är jag egentligen har varit med om. Det har varit en resa som pågått ända sen 2010 trots allt.

Denna text innehåller spoilers för spelen Arkham Asylum, Arkham City, samt Arkham Origins.


Arkham Asylum: En ny era av mörker tar vid

Det var tidigt under 2010 och jag hade köpt ett Xbox360 för cirka tre månader sen. Mina första spel var Bioshock och The Elder Scrolls IV: Oblivion. Fantastiska spel för mig. Vi spolar fram tre månader igen. Jag köper Batman: Arkham Asylum. Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Jag hade aldrig någonsin spelat en Batman titel tidigare. Visst, favoriten var filmen Batman (1989) och jag hade en liten så kallad “guilty pleasure” till Batman Forever. Sett ett antal avsnitt av den animerade serien som jag tyckte var riktigt bra.

I spelformat däremot!? Ingen erfarenhet.



Jag tänker inte ge ett glorifierat utlåtande att “Det här var det bästa jag spelat”, men det var en väldigt intressant och tilldragande version av Batman och världen som byggdes upp. Just konceptet att ta sig igenom mentalsjukhuset Arkham Asylum som nämnts av och till i Batmans värld kändes i sig fantastiskt. Det tillagt med atmosfären av att det är ett väldigt ovälkomnande och skrämmande ställe. Det här var helt fantastiskt för att vara något relaterat till Batman, och som vi vet så slutar det inte där. Själva gameplayet var i sig även det riktigt bra. Striderna som gick i freeflow var hyfsat snabba och förmågan att använda diverse saker under striderna var intressant. Åtminstone i min värld.


Nästa del av gameplayet bestod av mycket väntande. När man hamnade i situationerna där skurkarna hade tagit upp ett helt rum och du var tvungen att röra dig runt i mörkret på olika sätt. Du tjänade mer på att invänta fienderna till rätt tillfälle för att hoppa på dom från ingenstans än att försöka samma taktik som under striderna med freeflow. Det var fint uppdelat och vissa gånger blandades dessa två skilda sätt att bemöta fienderna. Allt mer har detta utforskats i senare spel.



Det var bara jag mot ett antal av Gothams värsta skurkar. Även om vissa av boss striderna bestod av en dålig version av brottning, så älskade jag varje minut i Arkham Asylum. Det här var när jag kände ett väldigt engagemang i världen och hade inga förhoppningar omen uppföljare. Jag slog alla fiender, jag samlade alla Gåtans förbannade troféer och löste alla gåtor. Ingenting jag skulle göra nu för tiden förutom i kanske Arkham Knight där jag inte har något annat val för att få hela upplevelsen av storyn.

Det här var spelet Batman förtjänade helt enkelt.


Mitt slutmål var att förhindra Jokerns planer och även om slutstriden har fått sin kritik av olika recensenter, så stod jag där i slutet triumferande och min speltid kändes långt från bortslösad. Skulle jag få uppleva ett till sådant här Batman spel i framtiden eller var detta slutet på min resa? Vi vet att det kom en direkt uppföljare, men låt oss backa ett steg i storyn till det så kallade förspelet: Arkham Origins. Det tredje spelet som gavs ut i sagan om Batman.



Arkham Origins: Mörkrets begynnelse

Arkham Origins var kanske inte det spel vi önskade, Rocksteady var inte ens en del av det (om man bortser från lite kod som gavs bort och en story som på sätt och vis var förutbestämd). Hur som helst, så var det till en viss gräns helt okej. Medan Rocksteady jobbade på slutet av sin tilltänkta Arkham serie, så fick vi i Origins en början på allting. Under hela serien med Arkham Origins inräknat, så har Jokern varit ganska central. Även i Arkham Knight, men jag tänker inte avslöja hur exakt.

I Arkham Origins fick vi alltså mer en början på Jokern än Batman och i retrospekt, så är det faktiskt väldigt trevligt när man kan koppla ihop den delen i alla fyra spelen och kunna se helheten. Detta är alltså ingen riktig början för Batman. Han har hållt på ett tag med det han gör bäst.




Lite av känslan och atmosfären från Arkham Asylum hade försvunnit och bortsett från storyn, så blev det en liten vag mix av vad Arkham City hade att erbjuda tidigare (mer om det spelet i nästa inlägg). Öppen stad att utforska, kommer inte i närheten med Gotham i Arkham Knight om man ska jämföra, med diverse sidouppdrag. Gåtan är tillbaka, men efter att vi samlat och löst gåtor tidigare i Arkham Asylum och Arkham City, så blir det här väldigt lamt. Även andra, nyare skurkar kommer fram och det är kul att se. Hattmakaren är ett sidouppdrag jag själv tyckte var helt okej även om man kunde göra lite mer med det. Det blev i alla fall mer innehållsrikt än hans sidouppdrag i Arkham City.


För att återkomma till vår huvudskurk i serien, så är Jokern den centrala delen. Vilket jag tidigare sa, men vem gillar inte repetitioner? Ingen!?

Jokern är här ett mysterium. Vi får en kort inblick i hans förgångna, men det hela blir väldigt osäkert att kunna hantera som sanning. Uppenbarligen så har skaparna hämtat inspiration från olika delar av Batmans värld (serier, filmer, mm). Berättelsen om Red Hood är en välkänd klassiker i hur Jokern kom till i Batman universumet, så det är fint att se en stor vink till den i spelserien. Det hjälper dock inte oss att veta vem det är vi står upp mot i den här kampen. När kronologin över Jokern väl är över, så blir han bara i sin helhet ett mysterium som dyker upp, ställer till sattyg och försvinner. Vi får aldrig riktigt veta vem han var eller vad han riktigt hade för syfte.



Ett visst syfte uppstår i detta spel när Batman räddar honom från ett fall och den ständiga diskussionen över att Batman aldrig dödar sina motståndare tänder en låga inom Jokern.

Jag personligen känner att detta är en väldigt stor drivande kraft inom honom. Jokern har sin bild av människan och dess psyke, men här kommer en man som står mot allt det han tror på. Detta förstärks när vi ser på andra versioner av Jokern. I The Dark Knight (2008), så blir t ex Batman vid tillfällen psykologiskt testad av Jokern medan andra sattyg av honom i bakgrunden utförs för att förstöra andras psyken.


Även mot slutet i denna spelserie, så utsätts Batman för ett slutgiltigt test av Jokern även om det är för honom själv motvilligt.

Detta slut sparas dock till en annan krönika.

Klicka här för att kommentera

Senast uppdaterat

Senaste recensionerna

Appstore logotype Googleplay logotype
Ladda ner Spelnyheterna som app!

Spelkalender